Psaltaren 88

1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.

Kanto-psalmo de la Koraĥidoj. Al la ĥorestro. Por maĥalat-leanoto. Instruo de Heman, la Ezraĥido. Ho Eternulo, Dio de mia savo! Tage kaj nokte mi krias antaŭ Vi.

2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.

Mia preĝo venu antaŭ Vian vizaĝon; Klinu Vian orelon al mia ploro.

3 Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)

Ĉar mia animo trosatiĝis de malbonoj Kaj mia vivo atingis Ŝeolon. (Sheol h7585)

4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.

Mi similiĝis al la forirantoj en la tombon; Mi fariĝis kiel viro sen fortoj,

5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.

Etendita inter mortintoj; Kiel mortigitoj, kuŝantaj en la tombo, Kiujn Vi jam ne rememoras Kaj kiuj estas forigitaj for de Via mano.

6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.

Vi metis min en la plej profundan foson, En mallumon, en abismon.

7 Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)

Pezas sur mi Via furiozo, Kaj per ĉiuj Viaj ondoj Vi min premas. (Sela)

8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.

Vi malproksimigis de mi miajn konatojn, Vi faris min abomenaĵo por ili; Mi estas enŝlosita, kaj mi ne povas eliri.

9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.

Mia okulo mallumiĝis de malĝojo; Mi vokas Vin, ho Eternulo, ĉiutage, Mi etendas al Vi miajn manojn.

10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)

Ĉu por mortintoj Vi faros miraklojn? Ĉu malvivuloj leviĝos kaj gloros Vin? (Sela)

11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?

Ĉu en la tombo estos rakontata Via boneco, Kaj fidindeco en la abismo?

12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?

Ĉu en la mallumo estos konataj Viaj mirakloj, Kaj Via justeco en la lando de forgeso?

13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.

Sed mi vokas al Vi, ho Eternulo, Kaj matene mia preĝo Vin renkontas.

14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?

Kial, ho Eternulo, Vi forpuŝas mian animon? Kial Vi kaŝas Vian vizaĝon de mi?

15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

Mi estas mizera kaj senforta detempe de la juneco; Mi portas Viajn terurojn, mi konsumiĝas.

16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.

Venis sur min Via furiozo, Viaj timigoj min dispremas.

17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.

Ili ĉirkaŭas min, kiel akvo, ĉiutage; Ili tute min ĉirkaŭsieĝas.

18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.

Vi malproksimigis de mi amanton kaj amikon; Miaj konatoj estas en mallumo.