< Psaltaren 88 >

1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
A song a psalm of [the] sons of Korah to the choirmaster on Machalath to sing a poem of Heman the Ezrachite. O Yahweh [the] God of salvation my day I have cried out in the night before you.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
May it come before you prayer my incline ear your to cry of entreaty my.
3 Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)
For it is surfeited with troubles being my and life my to Sheol they have reached. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
I am reckoned with [those who] go down of [the] pit I am like a man [whom] there not [is] strength.
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
Among the dead a [person] set free like [those] slain - [who] lie of [the] grave whom not you remember them again and they from hand your they are cut off.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
You have put me in a pit of lowest parts in [the] dark places in [the] depths.
7 Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
On me it has lain anger your and all breakers your you have afflicted [me] (Selah)
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
You have removed far away acquaintances my from me you have made me abominations to them [I am] shut up and not I will go out.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
Eye my it is faint from affliction I have called out to you O Yahweh on every day I have spread out to you hands my.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
¿ For the dead will you do wonder[s] or? [the] shades will they arise - will they give thanks to? you (Selah)
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
¿ Will it be recounted in the grave covenant loyalty your faithfulness your in Abaddon.
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
¿ Will it be known in the darkness wonder[s] your and righteousness your in [the] land of forgetting.
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
And I - to you O Yahweh I cry for help and in the morning prayer my it comes to meet you.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
Why? O Yahweh do you reject self my do you hide? face your from me.
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
[have been] afflicted I and [have been] about to die from youth I have borne terrors your I am perplexed.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Over me they have passed anger your terrors your they have destroyed me.
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
They have surrounded me like water all the day they have surrounded me altogether.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
You have removed far away from me [one who] loves and a friend acquaintances my darkness.

< Psaltaren 88 >