< Psaltaren 88 >
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
A Song, a psalm of the Korahites. To the leader: according to Mahalath Leannoth. A Maskil of Heman the Ezrahite. O Lord my God, I cry for help in the day-time, in the night my cry is before you;
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
let my prayer come into your presence, incline your ear to my cry.
3 Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol )
For I am sated with sorrow, my life draws near to Sheol. (Sheol )
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
I am counted with those who go down to the pit; without strength am I.
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
My home is among the dead, like the slain that lie in the grave, whom you remember no more cut off as they are from your hand.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
In the deepest pit you have put me, in shadows deep and dark.
7 Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Your wrath lies heavy upon me, waves of your anger roll over me. (Selah)
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
You have put my friends far from me, you have made them shun me. I am shut in, and cannot escape,
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
my eyes are wasted with sorrow. I call on you, Lord, every day, spreading my hands out to you.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
For the dead can you work wonders? Can the shades rise again to praise you? (Selah)
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Can your kindness be told in the grave, your faithfulness in the tomb?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Can your wonders be known in the darkness, or your help in the land of forgetfulness?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
I cry for help to you, in the morning my prayer comes before you.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
Why, O Lord, do you spurn me, and hide your face from me?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
From my youth I am wretched and dying, I am numbed by the terrors I bear.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
The fires of your wrath have passed over me, your terrors destroy me,
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
surging around me forever, hemming me in altogether.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Those who love me you put far from me; the dark is my only friend.