< Psaltaren 86 >
1 En bön av David. HERRE, böj till mig ditt öra och svara mig, ty jag är betryckt och fattig.
Drottinn, líttu til mín! Hlustaðu á bæn mína! Svaraðu mér því að ég er í nauðum staddur.
2 Bevara min själ, ty jag är from; du min Gud, fräls din tjänare, som förtröstar på dig.
Bjargaðu mér frá dauða, því að ég tilheyri þér. Frelsaðu mig, því að ég treysti þér og hlýði.
3 Var mig nådig, o Herre, ty hela dagen ropar jag till dig.
Miskunna mér, Drottinn. Ég mæni til þín og vona á þig liðlangan daginn.
4 Gläd din tjänares själ, ty till dig, Herre, upplyfter jag min själ.
Drottinn, leyfðu mér að gleðjast því að ég tilbið þig einan.
5 Ty du, o Herre, är god och förlåtande och stor i nåd mot alla som åkalla dig.
Drottinn, þú ert mildur og góður og fús að fyrirgefa, gæskuríkur við alla sem ákalla þig.
6 Lyssna, HERRE, till mitt bedjande, och akta på mina böners ljud.
Heyr þú bæn mína Drottinn, því að ég ákalla þig í neyð minni.
7 På min nöds dag åkallar jag dig, ty du skall svara mig.
Þegar ég er í vanda staddur hrópa ég til þín því að þú hjálpar mér.
8 Ingen är dig lik bland gudarna, Herre, och intet är såsom dina verk.
Enginn hinna heiðnu guða stenst samjöfnuð við þig! Þín verk eru engu lík!
9 Hedningarna, som du har gjort, skola alla komma och tillbedja inför dig, Herre, och skola ära ditt namn.
Þjóðirnar – þú skapaðir þær allar – munu koma og lúta þér. Þær munu lofa þitt háa og heilaga nafn
10 Ty du är stor, och du gör stora under; du allena är Gud.
því að þú ert mikill og gerir furðuverk. Þú einn ert Guð!
11 Visa mig, HERRE, din väg; jag vill vandra i din sanning. Behåll mitt hjärta vid det ena att jag fruktar ditt namn.
Sýndu mér, Drottinn, hvert þú vilt senda mig og þangað mun ég fara, því það er vegur sannleikans. Ó, að ég gæti tignað þig af heilu hjarta og hreinni samvisku!
12 Då vill jag tacka dig, Herre, min Gud, av allt mitt hjärta och ära ditt namn evinnerligen;
Ég lofa þig Drottinn Guð minn af öllu hjarta. Ég vil vegsama nafn þitt að eilífu.
13 ty din nåd är stor över mig, och du räddar min själ ur dödsrikets djup. (Sheol )
Mikill er kærleikur þinn! Þú ert mér alltaf svo góður! Þú frelsaðir mig úr djúpi heljar. (Sheol )
14 Gud, fräcka människor hava rest sig upp mot mig, och våldsverkarnas hop står efter mitt liv; de hava icke dig för ögonen.
Ofstopamenn rísa gegn mér. Guðlaus illmenni vilja ryðja mér burt.
15 Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud, långmodig och stor i mildhet och trofasthet.
En þú, Drottinn, ert miskunnsamur Guð, seinn til reiði, langlyndur og trúr.
16 Vänd dig till mig och var mig nådig, giv åt din tjänare din makt, och fräls din tjänarinnas son.
Líttu til mín í náð og styrktu mig. Ég er þjónn þinn, frelsaðu mig.
17 Gör ett tecken med mig, så att det går mig väl; och må de som hata mig se med blygd att du, o HERRE, hjälper mig och tröstar mig.
Gefðu mér tákn um að þú elskir mig. Þegar óvinir mínir sjá það, munu þeir blygðast sín því að þú hjálpar mér og huggar mig.