Psaltaren 84

1 För sångmästaren, till Gittít; av Koras söner; en psalm.

Ki he Takimuʻa ʻi he Kitita, ko e Saame ki he ngaahi foha ʻo Kola. ‌ʻE Sihova ʻoe ngaahi kautau, ʻoku lelei lahi ho ngaahi fale fehikitaki!

2 Huru ljuvliga äro icke dina boningar, HERRE Sebaot!

‌ʻOku holi hoku laumālie, ʻio, ʻoku ou vaivai ʻi he fie ʻalu ki he ngaahi lotoʻā ʻo Sihova; ʻoku tangi kalanga hoku loto mo hoku kakano ki he ʻOtua moʻui.

3 Min själ längtar och trängtar efter HERRENS gårdar, min själ och min kropp jubla mot levande Gud.

‌ʻIo, kuo ʻilo ʻe he hikiʻi manupuna ʻae fale, mo e kulukulu ha pununga maʻana, ʻaia te ne tuku ki ai ʻene fānau, ʻio, ko ho ngaahi feilaulauʻanga, ʻE Sihova ʻoe ngaahi kautau, ko hoku Tuʻi, mo hoku ʻOtua.

4 Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, HERRE Sebaot, min konung och min Gud.

‌ʻOku monūʻia ʻakinautolu ʻoku nofo ʻi ho fale: tenau kei fakafetaʻi pe kiate koe. (Sila)

5 Saliga äro de som bo i ditt hus; de lova dig beständigt. (Sela)

‌ʻOku monūʻia ʻae tangata ʻoku ʻiate koe hono mālohi; ʻoku ʻi hono loto ʻae ngaahi hala.

6 Saliga äro de människor som i dig hava sin starkhet, de vilkas håg står till dina vägar.

Pea ʻi heʻenau ʻalu ʻi he toafa ʻo Peka ʻoku ngaohi ia ko e matavai; ʻoku fakafonu foki ʻe he ʻuha ʻae ngaahi lepa.

7 När de vandra genom Tåredalen, göra de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser.

‌ʻOku nau ʻalu ʻi he mālohi ki he mālohi, ʻo fakahā taki taha kotoa pē ia ʻi he ʻao ʻoe ʻOtua ʻi Saione.

8 De gå från kraft till kraft; så träda de fram inför Gud på Sion.

‌ʻE Sihova ko e ʻOtua ʻoe ngaahi kautau, ke ke fanongo ki heʻeku lotu: fakafanongo, ʻE ʻOtua ʻo Sēkope. (Sila)

9 HERRE Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud. (Sela)

Vakai, ʻE ʻOtua ko homau fakaū, mo ke ʻafio ki he fofonga ʻo hoʻo pani.

10 Gud, vår sköld, ser härtill, och akta på din smordes ansikte.

He ʻoku lelei lahi hake ʻae ʻaho pe taha ʻi ho ngaahi loto ʻā, ʻi he ʻaho ʻe taha afe. ʻOku ou fili muʻa ke u nofo ko e leʻo matapā ʻi he fale ʻo hoku ʻOtua, ʻi heʻeku nofo ʻi he ngaahi nofoʻanga ʻoe kovi.

11 Ty en dag i dina gårdar är bättre än eljest tusen. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än dväljas i de ogudaktigas hyddor.

He ko Sihova ko e ʻOtua ko e laʻā ia mo e fakaū: ʻe foaki ʻe Sihova ʻae ʻaloʻofa mo e nāunau: ʻe ʻikai te ne taʻofi ha meʻa lelei ʻe taha meiate kinautolu ʻoku ʻaʻeva totonu.

12 Ty HERREN Gud är sol och sköld; HERREN giver nåd och ära; han vägrar icke dem något gott, som vandra i ostrafflighet. HERRE Sebaot, salig är den människa som förtröstar på dig. Eller fastmer: Min själ längtade och trängtade efter HERRENS gårdar; nu jubla min själ och min kropp mot levande Gud. Ja, sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon har lagt sina ungar osv. Se Tåredalen i Ordförkl. Eller: Ty HERREN Gud är värn och sköld osv.

‌ʻE Sihova ʻoe ngaahi kautau, ʻoku monūʻia ʻae tangata ʻoku falala kiate koe.