Psaltaren 84

1 För sångmästaren, till Gittít; av Koras söner; en psalm.

En Psalm Korah barnas, på Gittith, till att föresjunga. Huru lustige äro dina boningar, Herre Zebaoth!

2 Huru ljuvliga äro icke dina boningar, HERRE Sebaot!

Min själ längtar och trängtar efter Herrans gårdar. Min kropp och själ fröjda sig uti lefvandes Gudi.

3 Min själ längtar och trängtar efter HERRENS gårdar, min själ och min kropp jubla mot levande Gud.

Ty foglen hafver funnit ett hus, och svalan sitt bo, der de sina ungar lägga; nämliga ditt altare, Herre Zebaoth, min Konung och min Gud.

4 Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, HERRE Sebaot, min konung och min Gud.

Salige äro de som i dino huse bo, de lofva dig till evig tid. (Sela)

5 Saliga äro de som bo i ditt hus; de lova dig beständigt. (Sela)

Salige äro de menniskor, som dig för sin starkhet hålla, och af hjertat efter dig vandra;

6 Saliga äro de människor som i dig hava sin starkhet, de vilkas håg står till dina vägar.

De der gå genom jämmerdalen, och göra der källor; och lärarena varda med mycken välsignelse prydde.

7 När de vandra genom Tåredalen, göra de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser.

De vinna den ena segren efter den andra, att man se må, att den rätte Guden är i Zion.

8 De gå från kraft till kraft; så träda de fram inför Gud på Sion.

Herre Gud Zebaoth, hör min bön; akta härtill, Jacobs Gud. (Sela)

9 HERRE Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud. (Sela)

Gud, vår sköld, skåda dock; se uppå din smordas rike.

10 Gud, vår sköld, ser härtill, och akta på din smordes ansikte.

Ty en dag uti dina gårdar är bättre, än eljest tusende. Jag vill heldre vakta dörrena uti mins Guds huse, än länge bo uti de ogudaktigas hyddom.

11 Ty en dag i dina gårdar är bättre än eljest tusen. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än dväljas i de ogudaktigas hyddor.

Ty Herren Gud är sol och sköld. Herren gifver nåd och äro; dem frommom skall intet godt fattas.

12 Ty HERREN Gud är sol och sköld; HERREN giver nåd och ära; han vägrar icke dem något gott, som vandra i ostrafflighet. HERRE Sebaot, salig är den människa som förtröstar på dig. Eller fastmer: Min själ längtade och trängtade efter HERRENS gårdar; nu jubla min själ och min kropp mot levande Gud. Ja, sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon har lagt sina ungar osv. Se Tåredalen i Ordförkl. Eller: Ty HERREN Gud är värn och sköld osv.

Herre Zebaoth, säll är den menniska, som sig förlåter uppå dig.