Psaltaren 83

1 En sång, en psalm av Asaf.

Ko e Hiva pe ko e Saame ʻa ʻAsafi. ‌ʻE ʻOtua, ʻoua naʻa ke fakalongo pē: ʻE ʻOtua, ʻoua naʻa ke taʻeʻafioʻi, pea ʻoua naʻa ke nofo pē.

2 Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.

Vakai, ʻoku fakatupu maveuveu ʻe ho ngaahi fili: pea ko kinautolu ʻoku fehiʻa kiate koe kuo nau hiki hake honau ʻulu.

3 Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.

Naʻa nau alea fakalilolilo ki hoʻo kakai, pea nau fakakaukau fakataha ki he kakai ʻoku ke maluʻi.

4 Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.

Naʻa nau pehē, “Haʻu, ketau fakaʻauha ʻakinautolu ke ʻoua naʻa toe ui ʻakinautolu ko e puleʻanga; ke ʻoua naʻa kei manatu ki he hingoa ʻo ʻIsileli.”

5 De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»

He kuo nau fakakaukau ʻi he loto taha: ʻoku nau fuakava ʻo angatuʻu kiate koe:

6 Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:

Ko e ngaahi fale fehikitaki ʻo ʻItomi, mo e kau ʻIsimeʻeli; ʻa Moape, mo e hako ʻo Hekaʻā;

7 Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,

‌ʻA Kepale, mo ʻAmoni, mo ʻAmaleki, ko e kau Filisitia mo e kakai ʻo Taia;

8 Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;

‌ʻOku fakataha mo kinautolu foki ʻa ʻAsilia: kuo nau tokoni ki he fānau ʻa Lote. (Sila)

9 Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. (Sela)

Fai kiate kinautolu ʻo hangē ko hoʻo fai ki he kau Mitiani; ʻo hangē ko Sisela, mo Sapini, ʻi he vaitafe ʻo Kisoni:

10 Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,

‌ʻAia naʻe ʻauha ʻi Enitoa: naʻa nau hoko ʻo hangē ko e kinohaʻa ki he kelekele.

11 dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.

Ngaohi honau ngaahi ʻeiki ke hangē ko Olipi, pea tatau mo Siipi: ʻio, ʻa ʻenau houʻeiki kotoa pē ʻo hangē ko Sipaa, mo Salimuna.

12 Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,

‌ʻAia naʻa nau pehē, “Ketau maʻu ʻae ngaahi fale ʻoe ʻOtua moʻotautolu.”

13 eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»

‌ʻE hoku ʻOtua, ke ke ngaohi ʻakinautolu ke hangē ko e teka; ke hangē ko e veve ʻoku vilingia ʻi he matangi.

14 Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.

‌ʻO hangē ko e vela ʻoe vao ʻakau ʻi he afi, pea hangē kuo tutu ʻae ngaahi moʻunga ʻe he ulo afi.

15 Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg

Ke fakatanga pehē ʻakinautolu ʻaki hoʻo fuʻu taufa, pea fakamanavahēʻi ʻakinautolu ʻaki hoʻo afā.

16 förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.

‌ʻE Sihova, fakafonu honau mata ʻi he mā; koeʻuhi kenau kumi ki ho huafa.

17 Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.

Tuku kenau puputuʻu mo mamahi ʻo taʻengata; ʻio, tuku ke mā mo ʻauha ʻakinautolu.

18 Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås. Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.

Koeʻuhi ke ʻilo ʻe he kakai ko koe, ko ho huafa ʻoʻou ko Sihova, ko e Fungani Māʻolunga ʻi māmani kotoa pē.