< Psaltaren 83 >
1 En sång, en psalm av Asaf.
En Psalmvisa Assaphs. Gud, tig dock icke så, och var dock icke så stilla; Gud, lid det dock icke så.
2 Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
Ty si, dine fiender rasa, och de som dig hata, sätta upp hufvudet.
3 Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
De hafva listig anslag emot ditt folk, och rådslå emot dina fördolda.
4 Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
Kommer, säga de, låter oss utrota dem, så att de intet folk äro; att på Israels namn icke skall mer tänkt varda.
5 De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»
Ty de hafva förenat sig med hvarannan, och ett förbund emot dig gjort:
6 Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
De Edomeers hyddor, och de Ismaeliters, de Moabiters, och Hagariters,
7 Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
De Gebaliters, Ammoniters, och Amalekiters, de Philisteers, samt med dem i Tyro.
8 Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
Assur hafver ock gifvit sig till dem, och hjelpa Lots barnom. (Sela)
9 Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. (Sela)
Gör dem såsom de Midianiter, såsom Sisera, såsom Jabin vid den bäcken Kison;
10 Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
Hvilke förderfvade vordo vid Endor, och vordo till träck på jordene.
11 dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
Gör deras Förstar såsom Oreb och Seeb; alle deras öfverstar, såsom Seba och Zalmunna;
12 Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
De der säga: Vi vilje intaga Guds hus.
13 eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»
Min Gud, gör dem såsom en hvärfvel, och såsom strå för väder,
14 Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
Såsom en eld, den skog förbränner, och såsom en låga, den berg upptänder.
15 Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
Alltså förfölj dem med ditt väder, och förskräck dem med ditt oväder.
16 förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
Gör deras ansigten fulla med blygd, att de efter ditt Namn. Herre, söka måste;
17 Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
Skämme sig, och förskräckes alltid ju mer och mer, och till skam komme, och förgås.
18 Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås. Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.
Så skola de förnimma, att du med ditt Namn heter Herre allena, och den Högste i allo verldene.