Psaltaren 83
1 En sång, en psalm av Asaf.
Боже! Немој замукнути, немој ћутати, нити почивај, Боже!
2 Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
Јер ево непријатељи Твоји узавреше, и који Те ненавиде, подигоше главу.
3 Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
По народ Твој зло наумише, и договарају се на изабране Твоје.
4 Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
Рекоше: Ходите да их истребимо између народа да се више не спомиње име Израиљево.
5 De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»
Сложно присташе и супрот Теби веру ухватише:
6 Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
Насеља Едомова и Исмаиловци, Моав и Агарени,
7 Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
Гевал и Амон и Амалик, Филистеји с Тирцима;
8 Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
И Асур удружи се с њима; постадоше мишица синовима Лотовим.
9 Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. (Sela)
Учини им онако као Мадијану, као Сисари, као Јавину на потоку Кисону.
10 Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
Који су истребљени у Аендору, нагнојише собом земљу.
11 dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
Уради с њима, с кнезовима њиховим, као с Оривом и Зивом, и са свима главарима њиховим као са Зевејем и Салманом.
12 Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
Јер говоре: Освојимо насеља Божија.
13 eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»
Боже мој! Заповеди нека буду као прах, као песак пред ветром.
14 Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
Као што огањ сажиже шуму, и као пламен што запаљује горе,
15 Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
Тако их погнај буром својом и вихором својим смети их.
16 förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
Покриј лице њихово срамотом, да би тражили име Твоје, Господе!
17 Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
Нека се стиде и сраме довека, нека се смету и изгину!
18 Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås. Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.
И нека знају да си Ти, коме је име Господ, једини највиши над свом земљом.
