Psaltaren 83

1 En sång, en psalm av Asaf.

Bože! nemoj zamuknuti, nemoj šutjeti, niti poèivaj, Bože!

2 Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.

Jer evo neprijatelji tvoji uzavreše, i koji te nenavide, podigoše glavu.

3 Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.

Po narod tvoj zlo naumiše, i dogovaraju se na izbrane tvoje.

4 Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.

Rekoše: hodite da ih istrijebimo izmeðu naroda da se više ne spominje ime Izrailjevo.

5 De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»

Složno pristaše i suprot tebi vjeru uhvatiše:

6 Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:

Naselja Edomova i Ismailovci, Moav i Agareni,

7 Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,

Geval i Amon i Amalik, Filisteji s Tircima;

8 Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;

I Asur udruži se s njima; postadoše mišica sinovima Lotovijem.

9 Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. (Sela)

Uèini im onako kao Madijamu, kao Sisari, kao Javinu na potoku Kisonu,

10 Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,

Koji su istrijebljeni u Aendoru, nagnojiše sobom zemlju.

11 dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.

Uradi s njima, s knezovima njihovijem, kao s Orivom i Zivom, i sa svima glavarima njihovijem kao sa Zevejem i Salmanom.

12 Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,

Jer govore: osvojimo naselja Božija.

13 eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»

Bože moj! zapovjedi neka budu kao prah, kao pijesak pred vjetrom.

14 Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.

Kao što oganj sažiže šumu, i kao plamen što zapaljuje gore,

15 Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg

Tako ih pognaj burom svojom i vihorom svojim smeti ih.

16 förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.

Pokrij lice njihovo sramotom, da bi tražili ime tvoje, Gospode!

17 Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.

Neka se stide i srame dovijeka, neka se smetu i izginu!

18 Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås. Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.

I neka znadu da si ti, kojemu je ime Gospod, jedini najviši nad svom zemljom.