Psaltaren 83
1 En sång, en psalm av Asaf.
Ein song, ein salme av Asaf. Gud, teg ikkje! haldt deg ikkje still og roleg, Gud!
2 Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
For sjå, dine fiendar bråkar, og dei som hatar deg, lyfter hovudet!
3 Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
Mot ditt folk legg dei sløge råder, og dei samråder seg mot deim som du tek vare på.
4 Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
Dei segjer: «Kom, lat oss rydja deim ut, so dei ikkje lenger er eit folk! og Israels namn skal ingen meir koma i hug!»
5 De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»
For dei hev av hjarta samrådt seg, mot deg gjeng dei i pakt.
6 Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
Edoms tjeld og ismaelitarne, Moab og hagarenarne,
7 Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
Gebal og Ammon og Amalek, Filistarland med deim som bur i Tyrus.
8 Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
Ogso Assur hev gjenge i lag med deim, han låner sin arm til Lots søner. (Sela)
9 Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. (Sela)
Gjer med deim som med Midjan! som med Sisera, som med Jabin ved Kisons bekk!
10 Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
Dei vart øydelagde ved En-Dor, dei vart til møk på marki.
11 dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
Far med deim, deira fremste menner, som med Oreb og Ze’eb, og med alle deira hovdingar som med Zebah og Salmunna!
12 Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
deim som segjer: «Lat oss hertaka Guds bustader!»
13 eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»
Min Gud, gjer deim som ein dustkvervel, som agner for vinden!
14 Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
Lik ein eld som brenn ein skog, lik ein loge som set eld på fjell,
15 Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
soleis forfylgje du deim med din storm og skræme deim med ditt uver!
16 förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
Fyll deira andlit med skam, at dei må søkja ditt namn, Herre!
17 Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
Lat deim skjemmast og skræmast æveleg og alltid, lat dei verta skjemde og ganga til grunnar!
18 Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås. Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.
Og lat deim få vita, at einast du hev namnet Herre, den Høgste yver heile jordi!
