< Psaltaren 83 >
1 En sång, en psalm av Asaf.
Canticum Psalmi Asaph. Deus, quis similis erit tibi? ne taceas, neque compescaris, Deus:
2 Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
quoniam ecce inimici tui sonuerunt, et qui oderunt te extulerunt caput.
3 Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
Super populum tuum malignaverunt consilium, et cogitaverunt adversus sanctos tuos.
4 Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
Dixerunt: Venite, et disperdamus eos de gente, et non memoretur nomen Israël ultra.
5 De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»
Quoniam cogitaverunt unanimiter; simul adversum te testamentum disposuerunt:
6 Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
tabernacula Idumæorum et Ismahelitæ, Moab et Agareni,
7 Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
Gebal, et Ammon, et Amalec; alienigenæ cum habitantibus Tyrum.
8 Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
Etenim Assur venit cum illis: facti sunt in adjutorium filiis Lot.
9 Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. (Sela)
Fac illis sicut Madian et Sisaræ, sicut Jabin in torrente Cisson.
10 Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
Disperierunt in Endor; facti sunt ut stercus terræ.
11 dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
Pone principes eorum sicut Oreb, et Zeb, et Zebee, et Salmana: omnes principes eorum,
12 Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
qui dixerunt: Hæreditate possideamus sanctuarium Dei.
13 eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»
Deus meus, pone illos ut rotam, et sicut stipulam ante faciem venti.
14 Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
Sicut ignis qui comburit silvam, et sicut flamma comburens montes,
15 Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
ita persequeris illos in tempestate tua, et in ira tua turbabis eos.
16 förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
Imple facies eorum ignominia, et quærent nomen tuum, Domine.
17 Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
Erubescant, et conturbentur in sæculum sæculi, et confundantur, et pereant.
18 Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås. Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.
Et cognoscant quia nomen tibi Dominus: tu solus Altissimus in omni terra.