Psaltaren 83
1 En sång, en psalm av Asaf.
A canticle of a psalm for Asaph. O God, who shall be like to thee? hold not thy peace, neither be thou still, O God.
2 Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
For lo, thy enemies have made a noise: and they that hate thee have lifted up the head.
3 Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
They have taken a malicious counsel against thy people, and have consulted against thy saints.
4 Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
They have said: Come and let us destroy them, so that they be not a nation: and let the name of Israel be remembered no more.
5 De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»
For they have contrived with one consent: they have made a covenant together against thee,
6 Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
The tabernacles of the Edomites, and the Ismahelites: Moab, and the Agarens,
7 Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
Gebal, and Ammon and Amalec: the Philistines, with the inhabitants of Tyre.
8 Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
Yea, and the Assyrian also is joined with them: they are come to the aid of the sons of Lot.
9 Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. (Sela)
Do to them as thou didst to Madian and to Sisara: as to Jabin at the brook of Cisson.
10 Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
Who perished at Endor: and became as dung for the earth.
11 dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
Make their princes like Oreb, and Zeb, and Zebee, and Salmana. All their princes,
12 Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
Who have said: Let us possess the sanctuary of God for an inheritance.
13 eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»
O my God, make them like a wheel; and as stubble before the wind.
14 Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
As fire which burneth the wood: and as a flame burning mountains:
15 Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
So shalt thou pursue them with thy tempest: and shalt trouble them in thy wrath.
16 förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
Fill their faces with shame; and they shall seek thy name, O Lord.
17 Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
Let them be ashamed and troubled for ever and ever: and let them be confounded and perish.
18 Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås. Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.
And let them know that the Lord is thy name: thou alone art the most High over all the earth.
