Psaltaren 83

1 En sång, en psalm av Asaf.

Een lied, een psalm van Asaf. O God! zwijg niet, houd U niet als doof, en zijt niet stil, o God!

2 Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.

Want zie, Uw vijanden maken getier, en Uw haters steken het hoofd op.

3 Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.

Zij maken listiglijk een heimelijken aanslag tegen Uw volk, en beraadslagen zich tegen Uw verborgenen.

4 Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.

Zij hebben gezegd: Komt, en laat ons hen uitroeien, dat zij geen volk meer zijn; dat aan den naam Israels niet meer gedacht worde.

5 De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»

Want zij hebben in het hart te zamen geraadslaagd; tegen U hebben zij een verbond gemaakt;

6 Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:

De tenten van Edom en der Ismaelieten, Moab en de Hagarenen;

7 Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,

Gebal, en Ammon, en Amalek, Palestina met de inwoners van Tyrus.

8 Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;

Ook heeft zich Assur bij hen gevoegd; zij zijn den kinderen van Lot tot een arm geweest. (Sela)

9 Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. (Sela)

Doe hun als Midian, als Sisera, als Jabin aan de beek Kison;

10 Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,

Die verdelgd zijn te Endor; zij zijn geworden tot drek der aarde.

11 dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.

Maak hen en hun prinsen als Oreb en als Zeeb, en al hun vorsten als Zebah en als Zalmuna;

12 Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,

Die zeiden: Laat ons de schone woningen Gods voor ons in erfelijke bezitting nemen.

13 eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»

Mijn God! maak hen als een wervel, als stoppelen voor den wind.

14 Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.

Gelijk het vuur een woud verbrandt, en gelijk de vlam de bergen aansteekt;

15 Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg

Vervolg hen alzo met Uw onweder, en verschrik hen met Uw draaiwind.

16 förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.

Maak hun aangezicht vol schande, opdat zij, o HEERE! Uw Naam zoeken.

17 Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.

Laat hen beschaamd en verschrikt wezen tot in eeuwigheid, en laat hen schaamrood worden, en omkomen;

18 Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås. Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.

Opdat zij weten, dat Gij alleen met Uw Naam zijt de HEERE, de Allerhoogste over de ganse aarde.