Psaltaren 81
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
Nkunga Asafi kuidi pfumu minyimbidi; kayimbidila mu ngitala yi basi Ngati. Yimbidilanu Nzambi mu khini; niandi zingolo zieto! Yamikinanu kuidi Nzambi yi Yakobi!
2 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
Tonanu miziki, sikanu zindungu; Bulanu minningu mu Ngitala ayi lu Lila.
3 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Sikanu phoka yi dimemi va ntotukila ngondi yi mona; ayi Ngondi bu yidi yiduka ayi mu lumbu ki nyengo eto!
4 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
Yayi yidi nzengolo mu diambu di Iseli, ayi tsikudukusu yi Nzambi yi Yakobi,
5 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
Wukindisa yawu banga nsiku mu diambu di Zozefi mu thangu kanuanisa tsi yi Ezipite… Kuna tuwa mbembo yoyi tusia sudika ko.
6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
Tubidi: “Ndibotudi mfuna wubedi va mavangiti mawu. Ayi babotudi pani kibedi mu mioko miandi.
7 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
Mu ziphasi ziaku, ngeyo wutela ayi ndikula ndivana mvutu ku tsi dumu ki matuti nditota ku minlangu mi Meliba.
8 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
Wanu beno batu bama, ayi ndiela kululubula: enati beno luzola ku ndimba, a Iseli.
9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
Kulendi ba kadi nzambi yi nzenza ko va khatitsikꞌaku. Kulendi buongimina nzambi yi nzenza ko!
10 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
Minu ndidi Yave, Nzambi, yoyi yilutotula mu tsi Ezipite; zibula bumboti munu aku ayi ndiela ku wuwesa.
11 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
Vayi batu bama basia zola ku ndimba ko; Iseli kasia kuthumukina ko.
12 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
Buna ndiba yekula mu mintima miawu mingolo; mu landakana zikhanu ziawu veka.
13 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
Enati batu bama bandima kuama, enati Iseli wuzola landakana zinzila ziama!
14 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
Nganu mu nsualu ndieka tumbu kuba yekudila bambeni ziawu ayi balula koko kuama kuidi bobo beti kuba lenda.
15 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
Bobo beti lenda Yave balenda kukikulula va ntualꞌandi ayi nganu thumbudulu awu yela zingilanga mu zithangu zioso;
16 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
Vayi nganu ngeyo wudikulu mu ble yilutidi kitoko, mu niosi yintotukila mu ditadi, ndiela kuyukutisila.”
