< Psaltaren 81 >
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
Для дириґента хору. На ґітійськім знарядді. Аса́фів. Співайте Богові, нашій тверди́ні, покли́куйте Богові Якова,
2 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
заспівайте пісню, і заграйте на бу́бні, на ци́трі приємній із гу́слами,
3 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
засурмі́ть у сурму́ в новомі́сяччя, на по́вні в день нашого свята,
4 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
бо це право Ізраїлеві, Зако́н Бога Якова!
5 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
На сві́дчення в Йо́сипі Він учинив його, як пішов був на землю єгипетську. Почув був там мову, якої не знав:
6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
„Раме́на його Я звільнив з тягару́, від коша́ його ру́ки звільнились.
7 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
Ти був кликав у недолі, — й я ви́дер тебе, Я відповідаю тобі в укритті громові́м, Я ви́пробував був тебе над водою Мери́ви. (Се́ла)
8 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
Слухай же ти, Мій наро́де, і хай Я засві́дчу тобі, о Ізраїлю, — коли б ти послухав Мене:
9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
нехай бога чужого у тебе не буде, і не кланяйся богу сторонньому!
10 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
Я — Господь, Бог твій, що з кра́ю єгипетського тебе вивів, відчини свої уста — і Я їх напо́вню!
11 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
Але́ Мій народ не послухався був Мого голосу, не згодився зо Мною Ізра́їль, —
12 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
і Я їх пустив ради впе́ртости їхнього серця, — нехай вони йдуть за своїми пора́дами!
13 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
Коли б Мій наро́д був послухав Мене, коли б був Ізраїль ходив по доро́гах Моїх,
14 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
ще мало — і Я похили́в би був їхніх ворогів, і руку Свою поверну́в би був Я на проти́вників їхніх!
15 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
Ненави́сники Господа йому б покори́лись, — і був би навіки їхній час,
16 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
і Я жи́ром пшениці його годува́в би, і медом із скелі тебе б насища́в!“