Psaltaren 81
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
Al Vencedor: sobre Gitit: Salmo de Asaf. Cantad a Dios, fortaleza nuestra; al Dios de Jacob celebrad con júbilo.
2 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
Tomad la canción, y tañed el adufe, el arpa de alegría con el salterio.
3 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Tocad la trompeta en la nueva luna, en el tiempo señalado, en el día de nuestra fiesta solemne.
4 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
Porque estatuto es de Israel, ordenanza del Dios de Jacob.
5 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
Por testimonio en José lo ha constituido, cuando salió por la tierra de Egipto; donde oí lenguaje que no entendía.
6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
Aparté su hombro de debajo de la carga; sus manos se quitaron de hacer obras de barro.
7 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
En la calamidad clamaste, y yo te libré; te respondí en el secreto del trueno; te probé sobre las aguas de Meriba. (Selah)
8 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
Oye, pueblo mío y te protestaré. Israel, si me oyeres,
9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
no habrá en ti dios ajeno, ni te encorvarás a dios extraño.
10 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
Yo soy el SEÑOR tu Dios, que te hice subir de la tierra de Egipto; abre tu boca, y yo la llenaré.
11 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
Mas mi pueblo no oyó mi voz, e Israel no me quiso a mí.
12 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
Los dejé por tanto a la dureza de su corazón; caminaron en sus consejos.
13 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
¡Oh, si mi pueblo me oyera, si Israel anduviera en mis caminos!
14 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
En una nada derribara yo sus enemigos, y volviera mi mano sobre sus adversarios.
15 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
Los aborrecedores del SEÑOR se le hubieran sometido; y el tiempo de ellos fuera para siempre.
16 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
Y Dios les hubiera sustentado con lo mejor del trigo; y de miel de la piedra te hubiera saciado.
