Psaltaren 81
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
Para el músico principal. En un instrumento de Gath. Por Asaf. ¡Canta en voz alta a Dios, nuestra fuerza! ¡Haz un grito de júbilo al Dios de Jacob!
2 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
Eleva una canción, y trae aquí la pandereta, la agradable lira con el arpa.
3 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Toca la trompeta en la Luna Nueva, en la luna llena, en nuestro día de fiesta.
4 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
Porque es un estatuto para Israel, una ordenanza del Dios de Jacob.
5 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
Lo designó en José para un pacto, cuando salió sobre la tierra de Egipto, Oí un idioma que no conocía.
6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
“Quité su hombro de la carga. Sus manos se liberaron de la cesta.
7 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
Llamaste a la angustia, y te libré. Te respondí en el lugar secreto del trueno. Te probé en las aguas de Meribah”. (Selah)
8 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
“Oíd, pueblo mío, y yo os daré testimonio, ¡Israel, si me escuchas!
9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
No habrá en ti ningún dios extraño, ni adorarás a ningún dios extranjero.
10 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
Yo soy Yahvé, tu Dios, que te sacó de la tierra de Egipto. Abre bien tu boca y la llenaré.
11 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
Pero mi pueblo no escuchó mi voz. Israel no deseaba nada de mí.
12 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
Así que los dejé ir tras la terquedad de sus corazones, para que puedan caminar en sus propios consejos.
13 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
Oh, que mi pueblo me escuche, para que Israel siga mis caminos.
14 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
Pronto sometería a sus enemigos, y volver mi mano contra sus adversarios.
15 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
Los que odian a Yahvé se acobardan ante él, y su castigo duraría para siempre.
16 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
Pero también los habría alimentado con lo más fino del trigo. Te saciaré con miel de la roca”.
