Psaltaren 81
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
Радујте се Богу, који нам даје крепост; покликујте Богу Јаковљевом.
2 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
Подигните песме, дајте бубањ, слатке гусле са псалтиром.
3 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Трубите о мени у трубу, о уштапу ради празника нашег.
4 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
Јер је такав закон у Израиља, наредба од Бога Јаковљевог.
5 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
За сведочанство постави Јосифу ово, кад иђаше на земљу мисирску. Језик, ког не знах, чух!
6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
"Уклонио сам рамена његова од бремена, руке његове опростише се котарица.
7 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
У невољи си ме зазвао, и избавих те, услиших те усред грома, на води Мериви искушах те.
8 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
Слушај, народе мој, и засведочићу ти, Израиљу, о кад би ме послушао:
9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
Да не буде у тебе туђег бога, и богу страном немој се клањати.
10 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
Ја сам Господ, Бог твој, који сам те извео из земље мисирске; отвори уста своја, и ја ћу их напунити.
11 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
Али не послуша народ мој глас мој, Израиљ не мари за ме.
12 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
И ја их пустих на вољу срца њихова, нека ходе по својим мислима.
13 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
О кад би народ мој слушао мене, и синови Израиљеви ходили путевима мојим!
14 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
Брзо бих покорио непријатеље њихове, и на противнике њихове дигао бих руку своју;
15 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
Који мрзе на Господа, били би им покорни, и добри дани њихови били би довека;
16 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
Најбољом би пшеницом хранио њих, и медом бих из камена ситио их."
