Psaltaren 81

1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.

Radujte se Bogu, koji nam daje krjepost; poklikujte Bogu Jakovljevu.

2 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

Podignite pjesme, dajte bubanj, slatke gusle sa psaltirom.

3 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

Trubite o mijeni u trubu, o uštapu radi praznika našega.

4 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

Jer je taki zakon u Izrailja, naredba od Boga Jakovljeva.

5 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

Za svjedoèanstvo postavi Josifu ovo, kad iðaše na zemlju Misirsku. Jezik, kojega ne znah, èuh:

6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

“Uklonio sam ramena njegova od bremena, ruke njegove oprostiše se kotarica.

7 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

U nevolji si me zazvao, i izbavih te, usliših te usred groma, na vodi Merivi iskušah te.

8 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)

Slušaj, narode moj, i zasvjedoèiæu ti, Izrailju, o kad bi me poslušao:

9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

Da ne bude u tebe tuðega Boga, i Bogu stranome nemoj se klanjati.

10 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

Ja sam Gospod, Bog tvoj, koji sam te izveo iz zemlje Misirske; otvori usta svoja, i ja æu ih napuniti.

11 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

Ali ne posluša narod moj glasa mojega, Izrailj ne mari za me.

12 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

I ja ih pustih na volju srca njihova, neka hode po svojim mislima.

13 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

O kad bi narod moj slušao mene, i sinovi Izrailjevi hodili putovima mojim!

14 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

Brzo bih pokorio neprijatelje njihove, i na protivnike njihove digao bih ruku svoju;

15 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

Koji mrze na Gospoda, bili bi im pokorni, i dobri dani njihovi bili bi dovijeka;

16 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»

Najboljom bi pšenicom hranio njih, i medom bih iz kamena sitio ih.”