Psaltaren 81
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
KOMAIL pereperen kauli ong Kot, me kel patail; ngisingis ong Kot en Iakop!
2 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
Tapia kida kaul en kaping, o wiada tampurin, o laute kaselel iangaki arp!
3 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Ni saunipong kap komail peuk koronete, ni maram, ni ran en im tantuka!
4 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
Pwe iduen tiak en Israel o kusoned en Kot en Iakop eu.
5 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
A kotin wiadar kusoned wet ong Iosep, ni a lipa sang Äkipten. I ronger masan pot, me i saikenta asa:
6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
I kisanger katoutou kan pon apar a, o pa a saladokalar sang kopu kan.
7 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
Ni om likwirki dong ia om apwal. I ap sauasa uk; I kasaledok uk alar, ni ansau me koe lel ong nansapwe, o I sosong uk ni pil en akamai. (Sela)
8 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
Komail nai aramas akan rong ia, I pan padaki ong komail! O Israel, ma koe pan peiki ong ia!
9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
Sota amen Kot en mi re om, o koe der kaudoki ong kot en men wai amen.
10 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
Ngai Ieowa om Kot, me kalua uk sang nan Äkipten. Ki pasang au om, i pan kadirela.
11 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
A nai aramas akan sota kin peiki ong ngil ai, o Israel sota duki ong ia.
12 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
I ari mueid ong irail er insen arail ni ar aklapalap, pwe ren kekeid wei ni pein arail lamelam.
13 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
O ma nai aramas akan pan peiki ong ia, o Israel pan weweid nan al ai kan,
14 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
I ap pan kaloedi ar imwintiti kan madang, o pa i pan u ong me pali ong irail akan,
15 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
O irail me kailongki Ieowa, sota pan kak ong irail; o ansaun arail pakadeik pan duedeuta kokolata;
16 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
O I pan kamanga kin irail korn kaselelia, o I pan katungole kin i onik sang nan paip o.
