< Psaltaren 81 >
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
[Psalm lal Asaph] Srukak pusren engan nu sin God, su loangekut, Yuk on in kaksak nu sin God lal Jacob!
2 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
Mutawauk on, ac srital ke tambourine, Sritalkin pusra wowo lun harp ac lyre.
3 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Ukya mwe ukuk ke pacl in kufwa — Ke pacl in alwut, ac ke pacl in mwesr.
4 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
Pa inge ma sap in acn Israel, Ma oakwuk sin God lal Jacob.
5 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
El sang ma sap inge nu sin mwet Israel Ke El mweuni facl Egypt. Nga lohng sie pusra nga tia etu su fahk,
6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
“Nga eisla ma toasr liki finpisowos; Nga aksukosokye pouwos liki orekma upa.
7 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
Ke kowos muta in ongoiya kowos pang nu sik, ac nga molikowosla; Nga topuk kowos liki nien muta lukma luk ke paka, Ac nga srike kowos ke unon in kof Meribah.
8 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
Mwet luk, porongo kas in sensenkakin luk, O Israel, nga kena tuh kowos in porongeyu!
9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
Kowos in tiana alu nu sin kutena god saya.
10 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
Nga LEUM GOD lowos, Su uskowosme liki acn Egypt. Oalngelik oaluwos ac nga fah kite kowos.
11 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
“Tuh mwet luk elos tiana porongeyu. Israel tiana akosyu.
12 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
Ke ma inge nga fuhlela elos in fahsrna ke moul likkeke lalos uh, Ac oru oana lungse lalos.
13 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
Nga arulana ke mwet luk in porongeyu, Ac akosyu.
14 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
Na nga fah sa in kutangla mwet lokoalok lalos Ac nga fah sruokya mwet lainulos nukewa.
15 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
Elos su srungayu fah sangeng ac epasr ye mutuk, Kai luk nu selos fah oan ma pahtpat.
16 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
Tusruktu nga ac fah kite kowos ke wheat na wowo, Ac akkihpye kowos ke honey inima uh.”