Psaltaren 81

1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.

[Salmo] di Asaf, [dato] al Capo de' Musici, sopra Ghittit CANTATE lietamente a Dio nostra forza; Date grida di allegrezza all'Iddio di Giacobbe.

2 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

Prendete a salmeggiare, ed aggiugnete[vi] il tamburo, La cetera dilettevole, col saltero.

3 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

Sonate colla tromba alle calendi, Nella nuova luna, al giorno della nostra festa.

4 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

Perciocchè questo [è] uno statuto [dato] ad Israele, Una legge dell'Iddio di Giacobbe.

5 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

Egli lo costituì [per] una testimonianza in Giuseppe, Dopo ch'egli fu uscito fuori contro al paese di Egitto; [Allora che] io udii un linguaggio [che] io non intendeva.

6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

Io ho ritratte, [dice Iddio], le sue spalle da' pesi; Le sue mani si son dipartite dalle corbe.

7 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

[O popol mio], tu gridasti [essendo] in distretta, ed io te [ne] trassi fuori; Io ti risposi, [stando] nel nascondimento del tuono; Io ti provai alle acque di Meriba. (Sela)

8 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)

Io [ti dissi]: Ascolta, popol mio, ed io ti farò le mie protestazioni; O Israele, attendessi tu pure a me!

9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

Non siavi fra te alcun dio strano, E non adorare alcun dio forestiere.

10 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

Io [sono] il Signore Iddio tuo, che ti ho tratto fuor del paese di Egitto; Allarga pur la tua bocca, ed io l'empierò.

11 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

Ma il mio popolo non ha atteso alla mia voce; Ed Israele non mi ha acconsentito.

12 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

Onde io li ho abbandonati alla durezza del cuor loro; [Acciocchè] camminino secondo i lor consigli.

13 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

Oh! avesse pure ubbidito il mio popolo, [E] fosse Israele camminato nelle mie vie!

14 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

Io avrei in uno stante abbattuti i lor nemici, Ed avrei rivolta la mia mano contro a' loro avversari.

15 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

Quelli che odiano il Signore si sarebbero infinti inverso loro; E il tempo loro sarebbe durato in perpetuo.

16 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»

E [Iddio] li avrebbe cibati di grascia di frumento; E dalla roccia, [dice egli], io ti avrei satollato di miele.