Psaltaren 81
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
Auf der Githith vorzusingen: Assaph. Singet fröhlich Gott, der unsere Stärke ist; jauchzet dem Gott Jakobs!
2 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
Nehmet die Psalmen und gebet her die Pauken, liebliche Harfen mit Psalter.
3 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Blaset im Neumonden die Posaunen, in unserm Fest der Laubrüste.
4 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
Denn solches ist eine Weise in Israel und ein Recht des Gottes Jakobs.
5 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
Solches hat er zum Zeugnis gesetzt unter Joseph, da sie aus Ägyptenland zogen, und fremde Sprache gehöret hatten,
6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
da ich ihre Schulter von der Last entlediget hatte, und ihre Hände der Töpfe los wurden.
7 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
Da du mich in der Not anriefest, half ich dir aus; und erhörete dich, da dich das Wetter überfiel, und versuchte dich am Haderwasser. (Sela)
8 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
Höre, mein Volk, ich will unter dir zeugen; Israel, du sollst mich hören,
9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
daß unter dir kein anderer Gott sei, und du keinen fremden Gott anbetest.
10 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
Ich bin der HERR, dein Gott, der dich aus Ägyptenland geführet hat. Tue deinen Mund weit auf, laß mich ihn füllen!
11 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
Aber mein Volk gehorcht nicht meiner Stimme, und Israel will mein nicht.
12 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
So hab ich sie gelassen in ihres Herzens Dünkel, daß sie wandeln nach ihrem Rat.
13 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
Wollte mein Volk mir gehorsam sein und Israel auf meinem Wege gehen,
14 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
so wollte ich ihre Feinde bald dämpfen und meine Hand über ihre Widerwärtigen wenden;
15 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
und die den HERRN hassen, müßten an ihm fehlen; ihre Zeit aber würde ewiglich währen.
16 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
