Psaltaren 81
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
For the Chief Musician. On an instrument of Gath. By Asaph. Sing aloud to God, our strength! Make a joyful shout to the God of Jacob!
2 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
Raise a song, and bring here the tambourine, the pleasant lyre with the harp.
3 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Blow the shofar at the New Moon, at the full moon, on our feast day.
4 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
For it is a statute for Israel, an ordinance of the God of Jacob.
5 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
He appointed it in Joseph for a covenant, when he went out over the land of Egypt, I heard a language that I didn’t know.
6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
“I removed his shoulder from the burden. His hands were freed from the basket.
7 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
You called in trouble, and I delivered you. I answered you in the secret place of thunder. I tested you at the waters of Meribah.” (Selah)
8 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
“Hear, my people, and I will testify to you, Israel, if you would listen to me!
9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
There shall be no strange god in you, neither shall you worship any foreign god.
10 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
I am the LORD, your God, who brought you up out of the land of Egypt. Open your mouth wide, and I will fill it.
11 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
But my people didn’t listen to my voice. Israel desired none of me.
12 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
So I let them go after the stubbornness of their hearts, that they might walk in their own counsels.
13 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
Oh that my people would listen to me, that Israel would walk in my ways!
14 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
I would soon subdue their enemies, and turn my hand against their adversaries.
15 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
The haters of the LORD would cringe before him, and their punishment would last forever.
16 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
But he would have also fed them with the finest of the wheat. I will satisfy you with honey out of the rock.”
