Psaltaren 81
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
For the leader. On the gittith. Of Asaph. Sing aloud to God our strength, shout for joy to the God of Jacob.
2 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
Raise a song, sound the timbrel, sweet lyre and harp.
3 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
On the new moon blow the horn, at the full moon, the day of our festival.
4 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
For this is a statute for Israel, a ruling of the God of Jacob,
5 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
a witness he set up in Joseph, when he marched against Egypt’s land, where he heard an unknown voice say:
6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
‘I removed from your shoulder the burden, and freed your hands from the basket.
7 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
At your call of distress I delivered you, from the thundercloud I answered you. At Meribah’s waters I tested you. (Selah)
8 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
‘Listen, my people, to my warning, O Israel, if you would but listen!
9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
There must not be a strange god among you, you must bow to no foreign god.
10 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
I am the Lord your God who brought you up out of Egypt. Open your mouth, that I fill it.
11 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
‘But my people did not listen to my voice, Israel would have none of me.
12 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
So to their own hard hearts I left them, to follow their own devices.
13 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
O that my people would listen, that Israel would walk in my ways.
14 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
Soon would I humble their enemies, and turn my hand on their foes.
15 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
Those who hate the Lord would cringe before him in everlasting terror.
16 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
But you would I feed with the richest wheat, and with honey from the rock to your heart’s desire.’
