Psaltaren 81
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
Sing aloud to God, our strength! Make a joyful shout to the God of Jacob [Supplanter]!
2 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
Raise a song, and bring here the tambourine, the pleasant lyre with the harp.
3 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Blow the shofar ·ram horn· at the New Moon, at the full moon, on our feast day.
4 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
For it is a statute for Israel [God prevails], an judgement of the God of Jacob [Supplanter].
5 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
He appointed it in Joseph [May he add] for a testimony, when he went out over the land of Egypt [Abode of slavery], I sh'ma ·heard obeyed· a language that I didn’t know.
6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
“I removed his shoulder from the burden. His hands were freed from the basket.
7 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
You called in trouble, and I delivered you. I answered you in the secret place of thunder. I tested you at the waters of Meribah [Quarreling].” (Selah) ·contemplation with musical interlude·.
8 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
“Sh'ma ·Hear obey·, my people, and I will testify to you, Israel [God prevails], if you would listen to me!
9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
There shall be no strange deity in you, neither shall you hawa ·bow low, prostrate· to worship any foreign deity.
10 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
I am Adonai, your God, who brought you up out of the land of Egypt [Abode of slavery]. Open your mouth wide, and I will fill it.
11 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
But my people didn’t sh'ma ·hear obey· my voice. Israel [God prevails] desired none of me.
12 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
So I let them go after the stubbornness of their hearts, that they might walk in their own counsels.
13 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
Oh that my people would sh'ma ·hear obey· me, that Israel [God prevails] would walk in my ways!
14 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
I would soon subdue their enemies, and turn my hand against their adversaries.
15 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
The haters of Adonai would cringe before him, and their punishment would last forever.
16 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
But he would have also fed them with the finest of the wheat. I will satisfy you with honey out of the rock.”
