Psaltaren 81
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
SING aloud unto God our strength: make a joyful noise unto the God of Jacob.
2 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
Take a psalm, and bring hither the timbrel, the pleasant harp with the psaltery.
3 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Blow up the trumpet in the new moon, in the time appointed, on our solemn feast day.
4 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
For this was a statute for Israel, and a law of the God of Jacob.
5 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
This he ordained in Joseph for a testimony, when he went out through the land of Egypt: where I heard a language that I understood not.
6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
I removed his shoulder from the burden: his hands were delivered from the pots.
7 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
Thou calledst in trouble, and I delivered thee; I answered thee in the secret place of thunder: I proved thee at the waters of Meribah. (Selah)
8 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
Hear, O my people, and I will testify unto thee: O Israel, if thou wilt hearken unto me;
9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
There shall no strange god be in thee; neither shalt thou worship any strange god.
10 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
I am the Lord thy God, which brought thee out of the land of Egypt: open thy mouth wide, and I will fill it.
11 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
But my people would not hearken to my voice; and Israel would none of me.
12 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
So I gave them up unto their own hearts’ lust: and they walked in their own counsels.
13 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
Oh that my people had hearkened unto me, and Israel had walked in my ways!
14 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
I should soon have subdued their enemies, and turned my hand against their adversaries.
15 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
The haters of the Lord should have submitted themselves unto him: but their time should have endured for ever.
16 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
He should have fed them also with the finest of the wheat: and with honey out of the rock should I have satisfied thee.
