Psaltaren 81
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
For the music director. On the gittith. A psalm of Asaph. Sing aloud to God our strength; shout for joy to the God of Jacob.
2 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
Start the song! Play the tambourine, sweet-sounding lyre, and harp.
3 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Blow the trumpet at the new moon, and at full moon, to begin our festivals,
4 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
for this is a rule for Israel, a regulation of the God of Jacob.
5 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
God made this statute for Joseph when he opposed the land of Egypt. I heard a voice I didn't know, saying:
6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
“I took the load from your shoulders; I freed your hands from carrying heavy baskets.
7 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
In your suffering you cried out to me, and I saved you. I answered you from the thundercloud. I tested you at the waters of Meribah. (Selah)
8 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
My people, listen to my warnings! Israel, please listen to me!
9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
There must not be a strange god among you; you must never bow down to foreign gods and worship them.
10 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
I am the Lord your God who brought you out of the land of Egypt. Open your mouth wide and I will fill it.
11 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
But my people didn't listen to me. Israel didn't want anything to do with me.
12 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
So I sent them away to follow their stubborn thinking, living as they chose.
13 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
If only my people would listen to me; if only Israel would follow my ways!
14 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
It wouldn't take me long to conquer their enemies, to strike down their foes.
15 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
Those who hate the Lord would cringe before him, forever doomed.
16 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
But I would feed you the best wheat and satisfy you with honey from the rock.”
