Psaltaren 81
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
Sing aloud to God our strength. Make a joyful noise to the God of Jacob.
2 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
Raise a song, and bring here the timbrel, the pleasant harp with the psaltery.
3 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Blow the trumpet at the new moon, at the full moon, on our feast-day.
4 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
For it is a statute for Israel, an ordinance of the God of Jacob.
5 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
He appointed it in Joseph for a testimony when he went out over the land of Egypt, where I heard a language that I knew not.
6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
I removed his shoulder from the burden. His hands were freed from the basket.
7 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
Thou called in trouble, and I delivered thee. I answered thee in the secret place of thunder. I proved thee at the waters of Meribah. (Selah)
8 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
Hear, O my people, and I will testify to thee, O Israel, if thou would hearken to me!
9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
There shall no strange god be in thee, nor shall thou worship any foreign god.
10 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
I am Jehovah thy God who brought thee up out of the land of Egypt. Open thy mouth wide, and I will fill it.
11 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
But my people hearkened not to my voice, and Israel would none of me.
12 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
So I let them go after the stubbornness of their heart, that they might walk in their own counsels.
13 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
O that my people would hearken to me, that Israel would walk in my ways!
14 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
I would soon subdue their enemies, and turn my hand against their adversaries.
15 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
(The haters of Jehovah feign obedience to him, but their time is forever.)
16 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
He would feed them also with the finest of the wheat. And I would satisfy thee with honey out of the rock.
