Psaltaren 81
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
Přednímu z kantorů na gittit, Azafovi. Plésejte Bohu, síle naší, prokřikujte Bohu Jákobovu.
2 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
Vezměte žaltář, přidejte buben, harfu libou a loutnu.
3 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Trubte trubou na novměsíce, v uložený čas, v den slavnosti naší.
4 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
Nebo toť jest ustavení v Izraeli, řád Boha Jákobova.
5 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
Na svědectví v Jozefovi vyzdvihl jej, když byl vyšel proti zemi Egyptské, kdež jsme jazyk neznámý slýchati musili.
6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
Osvobodil jsem, dí Bůh, od břemene rameno jeho, a ruce jeho nádob zednických zproštěny byly.
7 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
V ssoužení tom, když jsi volal, vytrhl jsem tě, vyslyšel jsem tě z skrýše hromu, zkušoval jsem tě při vodách sváru. (Sélah)
8 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
Řeklť jsem: Slyš, lide můj, a osvědčím se tobě, ó Izraeli, budeš-li mne poslouchati,
9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
A nebude-li mezi vámi Boha jiného, a nebudeš-li se klaněti bohu cizímu.
10 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
Já jsem Hospodin Bůh tvůj, kterýž jsem tě vyvedl z země Egyptské, otevři jen ústa svá, a naplnímť je.
11 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
Ale neuposlechl lid můj hlasu mého, a Izrael nepřestal na mně,
12 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
A protož pustil jsem je v žádost srdce jejich, i chodili po radách svých.
13 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
Ó byť mne byl lid můj poslouchal, a Izrael po cestách mých chodil,
14 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
Tudíž bych já byl nepřátely jejich snížil, a na protivníky jejich obrátil ruku svou.
15 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
A ti, kteříž v nenávisti mají Hospodina, úlisně by se jim poddávati musili, i byl by čas jejich až na věky.
16 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
A krmil bych je byl jádrem pšenice, a medem z skály sytil bych je.
