Psaltaren 81
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
Zborovođi. Po napjevu “Tijesci”. Asafov. Kliknite Bogu, našoj jakosti, kličite Bogu Jakovljevu!
2 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
Nek' zazvuče žice, nek' se čuje bubanj, svirajte u milozvučnu harfu s citarom!
3 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Zatrubite u rog za mlađaka, za uštapa, na svetkovinu našu!
4 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
Jer to je propis Izraelu, zapovijed Boga Jakovljeva.
5 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
Takav je zakon dao Josipu kad je izlazio iz zemlje Egipta.
6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
Šapat tajnovit čuh: “Oslobodih od tereta rame njegovo, ruke su mu slobodne od košare.
7 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
U tjeskobi si zavapio i ja te izbavih; iz gromovna oblaka odgovorih tebi, iskušah te kod voda meripskih.
8 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
Slušaj, puče moj, i ja ću te opomenuti: o, da me poslušaš, Izraele!
9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
Nek' ne bude u tebe drugog boga i ne klanjaj se bogu tuđem!
10 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
Ja sam Jahve, Bog tvoj koji te izvedoh iz Egipta: otvori svoja usta da ih napunim!”
11 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
“Ali moj narod ne slušaše glasa moga, Izrael me ne posluša.
12 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
Zato ga pustih okorjelom srcu njegovu: neka hodi kako mu se hoće!
13 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
O, kad bi me narod moj slušao, kad bi Izrael putovima mojim hodio,
14 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
brzo bih pokorio dušmane njegove, ruku bih svoju okrenuo na protivnike njegove.
15 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
Oni što ga sada mrze dodvarali bi mu se i njihov bi udes bio zapečaćen zauvijek.
16 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
A svoj narod hranio bih pšenicom najboljom i sitio ga medom iz pećine.
