Psaltaren 81
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
Ningmih a Khawsa thak awm soeih a venawh zeel doena laa sa lah uh; Jacob a Khawsa venawh khawteh na khy lah uh!
2 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
Tumding tum unawh, poeng ak beei khoek lah uh, ak awi ak ding tingtoeng ingkaw qaw tingtoeng ing kyihcah lah uh.
3 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Pihla a thei nyn awh tuu’m cai ak ki yng unawh pihla a lum awh ce, ningnih a khawnghig nyn awh;
4 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
Ve ve Israelkhqi ham awipeek na awm hy, Jacob a Khawsa bawknaak awipeek na awm hy.
5 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
Ningmih ing am ning zaak sim awi ningzak naak Izip qam na a ceh awh, Joseph aham awipeek amyihna cak pe sak hy.
6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
Anih ing ak phleng awhkaw phyihqih ce khoe pe nawh; ami kutkhqi ing vaihqang awm am nen sak voel nyng.
7 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
Ngaihkyi doena nik khy tiksaw nim hlat nyng, khawhum ak khui awhkawng nim hlat khqi nyng saw, Meribah tui awhkawng ni noekdak khqi nyng.
8 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
Aw kak thlangkhqi, ngai lah uh, ngaihtaaknaak awi nik kqawn pek khqi vang – Aw Israel, kak awi ve ngai lah thaw voei uk ti!
9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
Qap chang a khawsa ce nangmih anglak li awh koeh ta kawm u tiksaw; thalk chang a khawsa a venawh koeh ta kawm uk ti.
10 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
Kai taw Izip qam awhkawng nangmih ak hquikung, Bawipa na Khawsa na awm nyng.
11 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
Cehlai kak thlangkhqi ing kak awi am ngai uhy; Israel ing ka venawh am ap qu uhy.
12 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
A mimah am thinsahnaak amyihna a mimah a ngaihnaak hqut aham hlah khqi hyt nyng.
13 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
Kak thlangkhqi ing kak awi mah aming ngai mantaw, Israel ing ka lam ve mah a hqut mantaw,
14 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
a qaalkhqi ce ang tawnna noeng pe nyng saw a qaalkhqi benna ka kut ve hlah pe voei nyng!
15 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
Bawipa ak sawhnaak thlangkhqi ce a haiawh kqih doena kyn hqoeng kawm uh, a mingmih a toelnaak ce kumqui dyna awm hawh kaw.
16 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
Cehlai nang ingtaw buh ak tui soeih ai kawm tiksaw, lungkaw awhkaw khawitui ing nak phoen ni phyi sak kawng nyng,” tihy.
