Psaltaren 81
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
Aka mawt ham Asaph kah Gittith Mamih kah sarhi Pathen taengah tamhoe uh lamtah Jakob Pathen taengah yuhui uh lah.
2 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
Oldi te phoh uh lamtah kamrhing rhotoeng neh dingsuek thangpa tum uh.
3 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Hlasae, hlalum vaengkah mamih khotue hnin ah tuki te ueng uh lah.
4 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
Hekah he Israel ham Jakob Pathen kah laitloeknah oltlueh coeng ni.
5 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
Ka yakming mueh ol, Egypt kho la a caeh vaengah Joseph ham a khueh olphong ni.
6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
A laengpang dongkah hnorhih te ka khoe pah tih a kut khaw voh khui lamkah loeih.
7 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
Citcai khuiah nan khue tih nang kan pumcum sak. Khohum hlip lamkah nang kan doo tih Meribah tui ah nang kan loep kan dak. (Selah)
8 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
Ka pilnam loh hnatun lamtah kai ol te na hnatun atah Israel nang taengah ka laipai ni.
9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
Na khuiah rhalawt pathen om boel saeh lamtah kholong pathen te bawk boeh.
10 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
Kai tah Egypt kho lamkah nang aka doek na Pathen Yahweh ni. Na ka ang lamtah kan hah sak eh.
11 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
Tedae ka pilnam loh ka ol he ya pawt tih Israel loh kai taengah naep pawh.
12 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
Te dongah amih te lungbuei thinthahnah taengla ka hlah tih amih kah cilkhih dongah pongpa uh.
13 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
Ka pilnam loh kai taengah hnatang koinih ka longpuei te Israel loh a vai sui dae.
14 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
A thunkha rhoek te a loe la ka kunyun sak vetih a rhal te ka kut neh ka thuung pah suidae.
15 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
BOEIPA kah a lunguet rhoek loh anih taengah mai a tum uh vetih amih kah khohnin khaw kumhal duela puh suidae.
16 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
Tedae cang tha te anih a cah suitih lungpang khui lamkah khoitui nang kang kum sak sue.
