Psaltaren 81
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
Katoeng kruek zaehoikung hanah. Gittih ah sak koi Asaph ih Saam laa. Aicae thacakhaih Sithaw khaeah hanghaih hoiah laa to sah oh; Jakob Sithaw khaeah anghoehaih hoiah hang oh.
2 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
Lok kamding katoeng tamoi to sin oh, cingceng to bop oh loe, laa hoiah pakoeh oh.
3 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Khrah tarae moe, khrah amdueng nathuem ih poihkung ah, mongkah to ueng oh.
4 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
Hae loe Jakob Sithaw zaehhoihaih lok, Israel han paek ih thuitaekhaih lok ah oh.
5 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
Ka thaikop ai ih lok ka thaihaih, Izip prae hoiah a caeh naah, Joseph hanah to baktih lokthuihaih to a sak pae.
6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
Anih palaeng nui ih kazit hmuen to ka takhoe pae moe, benthang thung hoiah a ban to ka zuh pae.
7 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
Raihaih na tongh naah, kang loisak; kamtueng ai khopazihaih ahmuen hoiah kang pathim; Meribah tuinawk nuiah nang to kang tanoek. (Selah)
8 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
Aw kai ih kaminawk tahngai oh, lok kang thuih o han; Aw Israel, ka lok hae na tahngai o nahaeloe!
9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
Nangcae khaeah kalah sithaw om mak ai; sithaw kalah doeh na bok o mak ai.
10 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
Kai loe Izip prae hoiah nangcae zaehoikung, Angraeng na Sithaw ah ka oh; pakha to kakawk ah aang oh, pakha koimongah kang paek o han.
11 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
Toe kai ih kaminawk loe ka lok tahngai o mak ai; Israel loe kai khaeah amha mak ai.
12 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
To pongah angmacae palungthahhaih baktih toengah ka prawt sut; nihcae loe angmacae koehhaih baktiah caeh o.
13 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
Kai ih kami mah ka lok tahngaih o moe, Israel mah ka loklam to pazui nahaeloe!
14 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
Nihcae ih misanawk to karangah ka kuepsak moe, a misanawk bangah ka ban ka paqoi han.
15 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
Angraeng hnuma kaminawk loe angmacae koeh ah anih hmaa ah akuep o tih, nihcae danpaekhaih loe dungzan khoek to om tih boeh.
16 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
Anih mah kakhraem koek buh hoiah nihcae to pacah ueloe, cathaeng thung ih khoitui hoiah na zok kam hahsak han, tiah a thuih.
