Psaltaren 80

1 För sångmästaren, efter »Liljor»; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm.

Ki he Takimuʻa ʻi he Sosanimi ʻEtuta, ko e Saame ʻa ʻAsafi. Fakafanongo ʻae Tauhi ʻo ʻIsileli, ʻa koe ʻoku ke tataki ʻa Siosefa ʻo hangē ko e fanga sipi; ʻa koe ʻoku ke ʻafio ʻi he vahaʻa ʻoe selupimi, ke ke ulo mai.

2 Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans.

‌ʻI he ʻao ʻo ʻIfalemi mo Penisimani mo Manase ke ke ueʻi hake ho mālohi, pea hāʻele mai ʻo fakamoʻui ʻakimautolu.

3 Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning.

‌ʻE ʻOtua, ke ke toe fakatafoki ʻakimautolu, pea tuku ke ulo mai ho fofonga; pea te mau moʻui ai.

4 Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

‌ʻE Sihova ko e ʻOtua ʻoe ngaahi kautau, ʻe fēfē hono fuoloa mo hoʻo kei houhau ki he lotu ʻa ho kakai?

5 HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön?

‌ʻOku ke fafanga ʻaki ʻakinautolu ʻae mā ʻoe loʻimata; pea ʻoku ʻange kiate kinautolu ʻae loʻimata lahi kenau inu.

6 Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått.

‌ʻOku ke ngaohi ʻakimautolu ko e fekeʻikeʻiʻanga ʻo homau kaungāʻapi: pea ʻoku katakata homau ngaahi fili ʻiate kinautolu.

7 Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss.

‌ʻE ʻOtua ʻoe ngaahi kautau, ke ke toe fakatafoki ʻakimautolu, pea tuku ke ulo mai ho fofonga; pea te mau moʻui ai.

8 Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

Naʻa ke lī kituʻa ʻae hiteni; ka naʻa ke ʻomi ʻae vaine mei ʻIsipite, ʻo tō ia.

9 Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det.

Naʻa ke fakaʻataʻatā [ʻae potu ]ʻi hono ʻao, pea naʻa ke fakaaka māʻulalo ia, pea naʻa ne fakapito ʻae fonua.

10 Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet.

Naʻe ʻufiʻufi ʻae ngaahi moʻunga ʻi hono malumalu, pea ko hono ngaahi vaʻa naʻe hangē ko e ngaahi sita ʻae ʻOtua.

11 Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor;

Naʻa ne tuku atu hono ngaahi vaʻa ki he tahi, mo hono ngaahi ʻuluʻulu ki he vaitafe.

12 det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden.

Ko e hā kuo ke hae hifo ai hono ngaahi ʻā, ke toli ia ʻekinautolu kotoa pē ʻoku ʻalu atu ʻi he hala?

13 Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav?

‌ʻOku maumauʻi ia ʻe he puaka tau mei he vao, ʻoku kai ke ʻosi ia ʻe he fanga manu kaivao.

14 Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav.

‌ʻE ʻOtua ʻoe ngaahi kautau, ʻoku mau kole kiate koe ke ke foki mai: ʻafio hifo mei he langi, ʻo vakai, mo ʻaʻahi ki he vaine ni;

15 Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd.

Mo e ngoue vaine ʻaia kuo tō ʻe ho nima toʻomataʻu, mo e vaʻa ʻaia naʻa ke ngaohi ke mālohi maʻau.

16 Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig.

Kuo tutu ia ʻaki ʻae afi, kuo tā hifo ia: kuo nau ʻauha ʻi he tautea ʻe ho fofonga.

17 Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de.

Tuku ke hili ho nima ki he tangata ʻo ho nima toʻomataʻu, ki he foha ʻoe tangata ʻaia naʻa ke fakamālohi maʻau.

18 Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig.

Pea ʻe ʻikai ai te mau foki kimui meiate koe: ke ke fakaakeake ʻakimautolu, pea temau ui ki ho huafa.

19 Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn. HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

‌ʻE Sihova ko e ʻOtua ʻoe ngaahi kautau, ke ke toe fakatafoki ʻakimautolu, pea tuku ke ulo mai ho fofonga; pea temau moʻui ai.