Psaltaren 80

1 För sångmästaren, efter »Liljor»; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm.

Asafa dziesma dziedātāju vadonim, pēc: „Lilijas ir liecība“. Israēla gans, klausies, Tu, kas Jāzepu vadi kā avis; Tu, kas sēdi pār ķerubiem, parādies ar spožumu!

2 Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans.

Uzmodini savu varu priekš Efraīma, Benjamina un Manasus, un nāc mūs pestīt.

3 Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning.

Ak Dievs, atgriez mūs un liec Savam vaigam spīdēt, tad tapsim pestīti.

4 Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

Kungs, Dievs Cebaot, cik ilgi Tava dusmība kūpēs pie Tavu ļaužu lūgšanas?

5 HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön?

Tu tos ēdini ar asaru maizi un tos dzirdini ar lielu mēru asaru.

6 Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått.

Tu mūs esi licis par ķildu mūsu kaimiņiem, un mūsu ienaidnieki mūs apmēda.

7 Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss.

Dievs Cebaot, atgriezi mūs un liec Savam vaigam spīdēt, tad tapsim pestīti.

8 Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

Vienu vīna koku Tu esi atvedis no Ēģiptes, pagānus Tu esi izdzinis un to dēstījis.

9 Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det.

Vietu priekš viņa Tu esi sataisījis un viņam licis iesakņoties, ka viņš zemi piepildījis.

10 Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet.

Kalni ar viņa ēnu ir apklāti un Dieva ciedru koki ar viņa zariem.

11 Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor;

Viņš izplēta savus zarus līdz pat jūrai un savus jaunos zariņus līdz tai lielai upei.

12 det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden.

Kāpēc tad Tu viņa sētu esi salauzījis, ka visi, kas iet garām, viņu plosa?

13 Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav?

Mežacūka viņu izrakusi, un lauka zvēri viņu noēduši.

14 Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav.

Dievs Cebaot, atgriezies jel, skaties no debesīm un redzi un uzlūko šo vīna koku,

15 Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd.

To stādu, ko Tava labā roka dēstījusi, un To Dēlu, ko Tu Sev esi izredzējis!

16 Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig.

Viņš ar uguni ir sadedzināts un izcirsts; no Tava vaiga rāšanas tie iet bojā.

17 Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de.

Tava roka lai ir pār to vīru pie Tavas labās rokas, pār To Cilvēka Dēlu, ko Tu Sev esi izredzējis.

18 Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig.

Tad mēs neatkāpsimies no Tevis; uzturi mūs dzīvus, tad mēs Tavu vārdu piesauksim.

19 Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn. HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

Ak Kungs, Dievs Cebaot, atgriez mūs, liec Savam vaigam spīdēt, tad tapsim pestīti.