Psaltaren 78

1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

Escucha, oh mi pueblo, a mi ley; deja que tus oídos se inclinen a las palabras de mi boca.

2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

Abriendo mi boca voy a dar una historia, incluso los dichos oscuros de los viejos tiempos;

3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

Que han venido a nuestro oído y a nuestro conocimiento, tal como nos fueron dados por nuestros padres.

4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

No los mantendremos en secreto de nuestros hijos; aclararemos a la generación venidera las alabanzas del Señor y su fortaleza, y las grandes obras de asombro que ha hecho.

5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

Puso un testigo en Jacob, e hizo una ley en Israel; que él dio a nuestros padres para que pudieran darles conocimiento de ellos a sus hijos;

6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

Para que la generación venidera pueda tener conocimiento de ellos, incluso de los hijos del futuro, que les den a conocer a sus hijos;

7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

Para que pongan su esperanza en Dios, y no dejen que las obras de Dios se salgan de sus mentes, sino que guarden sus leyes;

8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

y no sean como sus padres, una generación dura e incontrolada; una generación cuyo corazón era duro, cuyo espíritu no era fiel a Dios.

9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

Los hijos de Efraín, armados con arcos, volvieron las espaldas en el día de la pelea.

10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

No fueron gobernados por la palabra de Dios, y no quisieron ir en el camino de su ley;

11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

Dejaron sus obras fuera de su memoria, y las maravillas que les había hecho ver.

12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

Hizo grandes obras delante de sus padres, en la tierra de Egipto, en los campos de Zoán.

13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

El mar fue cortado en dos para que pudieran pasar; las aguas se juntaron de lado a lado.

14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

Durante el día los guiaba en la nube, y durante toda la noche con una luz de fuego.

15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

Las rocas del desierto fueron quebradas por su poder, y él les dio a beber como de las aguas profundas.

16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

Hizo salir arroyos de la peña; y las aguas descender como ríos.

17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

Y siguieron pecando contra él aún más, apartándose del Altísimo en el desierto;

18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

Probando a Dios en sus corazones, pidiendo carne por su deseo.

19 Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

Dijeron palabras crueles contra Dios, diciendo: ¿Puede Dios preparar una mesa en el desierto?

20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»

Mira, la roca fue cortada por su poder, por lo que el agua salió corriendo, y arroyos desbordantes; ¿él puede darnos pan? ¿es capaz de obtener carne para su gente?

21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

Así que estas cosas vinieron a oídos del Señor, y él se enojó; y se encendió un fuego contra Jacob, y vino la ira contra Israel;

22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

Porque no tenían fe en Dios, ni esperanza en su salvación.

23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

Y dio órdenes a las nubes en lo alto, y las puertas del cielo estaban abiertas;

24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

Y envió como lluvia de maná, y les dio el grano del cielo.

25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

El hombre tomó parte en el alimento de los ángeles; les envió carne en toda su medida.

26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

Envió un viento del este del cielo, impulsando el viento del sur con su poder.

27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

Envió carne sobre ellos como el polvo, y aves emplumadas como la arena del mar,

28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

Y él dejó que baje a su lugar de descanso, alrededor de sus tiendas.

29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

Así que tenían comida y estaban llenos; porque él les dio su deseo;

30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

Pero no se apartaron de sus deseos; y mientras la comida todavía estaba en sus bocas,

31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

Vino sobre ellos la ira de Dios, y mató a los más robustos, y acabó con los jóvenes de Israel.

32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

Por todo esto siguieron pecando aún más, y no tuvieron fe en sus grandes maravillas.

33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

Así que sus días fueron desperdiciados como un aliento, y sus años en problemas.

34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

Cuando les mandó la muerte, lo buscaron; entonces se volvían a él buscándolo con cuidado;

35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

Entonces se acordaban que Dios era su Roca, y el Dios Altísimo su salvador.

36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

Pero sus labios y lengua le eran falsos;

37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

Y sus corazones no estaban bien con él, y no guardaron su pacto con él.

38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

Pero él, lleno de piedad, tiene perdón por el pecado, y no pone fin al hombre: frecuentemente retracta su ira, y no se enoja violentamente.

39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

Así que tuvo en cuenta que ellos eran solo carne; un aliento que se va rápidamente, y no volverá.

40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

¡Con qué frecuencia iban contra él en el desierto. y le daban motivo de aflicción en el desierto!

41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

Otra vez pusieron a Dios a prueba, y le dieron dolor al Santo de Israel.

42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

No tuvieron en cuenta el trabajo de su mano, ni el día en que los quitó del poder de sus enemigos;

43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

cómo hizo sus señales en Egipto, y sus maravillas en el campo de Zoán;

44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

De modo que sus ríos se convirtieron en sangre, y no pudieron beber de sus arroyos.

45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

Envió diferentes tipos de moscas entre ellos, envenenando su carne; y ranas para su destrucción.

46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

El dio el aumento de sus campos a los gusanos, los frutos de su industria a los saltamontes.

47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

Envió hielo para la destrucción de sus vides; sus árboles fueron dañados por el frío glacial.

48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

Hielo fue llovido sobre su ganado; tormentas eléctricas enviaron destrucción entre las bandadas.

49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

Envió sobre ellos el ardor de su ira, su amargo disgusto, y liberó ángeles malvados entre ellos.

50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

Dejó que su ira se saliera con la suya; él no retuvo su alma de la muerte, sino que dio su vida a la enfermedad.

51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

Él dio a la destrucción a todos los primeros hijos de Egipto; los primeros frutos de su fuerza en las tiendas de Cam;

52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

Pero él tomó a su pueblo como ovejas, y los guió en la tierra desolada como un rebaño.

53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

Los llevó a salvo para que no tuvieran miedo; pero sus enemigos estaban cubiertos por el mar.

54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

Y él fue su guía a su tierra santa, hasta el monte que su diestra había hecho suyo;

55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

Expulsando naciones delante de ellos, marcando la línea de su herencia, y dando a las personas de Israel sus tiendas para un lugar de descanso.

56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

Pero ellos se amargaron contra el Dios Altísimo, lo probaron y no guardaron sus leyes;

57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

Sus corazones se volvieron atrás y falsos como sus padres; fueron convertidos a un lado como un arco retorcido.

58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

Le enojaron con sus altares paganos; adorando ídolos, lo provocaron a celos.

59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

Cuando esto llegó a oídos de Dios, se enojó mucho y abandonó a Israel por completo;

60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

Y se fué del lugar santo en Silo, la tienda que había puesto entre los hombres;

61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

Y permitió que sus enemigos capturaran él símbolo de su poder y gloria.

62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

Él entregó a su pueblo a la espada, y se enojó con su pueblo.

63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

Sus jóvenes fueron quemados en el fuego; y sus vírgenes no fueron alabadas en la canción de la novia.

64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

Sus sacerdotes fueron muertos a espada, y sus viudas no lloraron por ellos.

65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

Entonces el Señor era como el que se despierta del sueño, y como un hombre fuerte que clama por el vino.

66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

Sus enemigos fueron rechazados por sus golpes y avergonzados para siempre.

67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

Y puso la tienda de José a un lado, y no tomó la tribu de Efraín;

68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

Pero él tomó la tribu de Judá para sí, y el monte de Sión, en el cual tuvo placer.

69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

E hizo su lugar santo como el alto cielo, como la tierra que él fija para siempre.

70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

Tomó a David para que fuera su siervo, y lo llevó del lugar de las ovejas;

71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

De cuidar las ovejas que daban leche, lo llevó a dar de comer a Jacob su pueblo, y a Israel su heredad.

72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. Se Makt i Ordförkl.

Y David cuido del pueblo de Dios. Los cuido y dirigió con mano hábil y corazón sincero.