Psaltaren 78

1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

Escucha, pueblo mío, mi ley: inclinád vuestro oído a las palabras de mi boca.

2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

Abriré en parábola mi boca: hablaré enigmas del tiempo antiguo:

3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

Los cuales hemos oído y entendido: que nuestros padres nos los contaron.

4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

No los encubriremos a sus hijos, contando a la generación postrera las alabanzas de Jehová: y su fortaleza, y sus maravillas, que hizo.

5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

Que levantó testimonio en Jacob, y puso ley en Israel: la cual mandó a nuestros padres, que la notificasen a sus hijos:

6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

Para que sepa la generación postrera: y los hijos que nacerán, que se levantarán, cuenten a sus hijos:

7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

Y pondrán en Dios su confianza, y no se olvidarán de las obras de Dios: y guardarán sus mandamientos.

8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

Y no serán como sus padres, generación contumaz, y rebelde: generación que no compuso su corazón, ni su espíritu fue fiel con Dios.

9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

Los hijos de Efraím armados, flecheros, volvieron las espaldas el día de la batalla.

10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

No guardaron el concierto de Dios: ni quisieron andar en su ley,

11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

Antes se olvidaron de sus obras, y de sus maravillas que les había mostrado.

12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

Delante de sus padres hizo maravillas en la tierra de Egipto, en el campo de Soan.

13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

Rompió la mar, e hízolos pasar: e hizo estar las aguas como en un montón.

14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

Y llevólos con nube de día, y toda la noche con lumbre de fuego.

15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

Hendió las peñas en el desierto: y dióles a beber de abismos grandes.

16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

Y sacó de la peña corrientes, e hizo descender aguas, como ríos.

17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

Y tornaron aun a pecar contra él, enojando al Altísimo en la soledad.

18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

Y tentaron a Dios en su corazón, pidiendo comida para su alma.

19 Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

Y hablaron contra Dios, diciendo: ¿Podrá Dios poner nos mesa en el desierto?

20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»

He aquí, ha herido la peña, y corrieron aguas, y arroyos salieron ondeando: ¿podrá también dar pan? ¿aparejará carne a su pueblo?

21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

Por tanto oyó Jehová, y enojóse: y encendióse el fuego en Jacob, y el furor subió también en Israel.

22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

Porque no habían creído a Dios, ni habían confiado de su salud.

23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

Y mandó a las nubes de arriba: y abrió las puertas de los cielos.

24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

E hizo llover sobre ellos maná para comer, y dióles trigo de los cielos.

25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

Pan de nobles comió el hombre: envióles comida a hartura.

26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

Movió al solano en el cielo; y trajo con su fortaleza al austro,

27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

E hizo llover sobre ellos carne, como polvo: y aves de alas como arena de la mar.

28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

E hízo las caer en medio de su campo, al rededor de sus tiendas.

29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

Y comieron, y hartáronse mucho: y cumplióles su deseo.

30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

No habían aun quitado de sí su deseo, aun su vianda estaba en su boca,

31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

Cuando vino sobre ellos el furor de Dios, y mató en los gruesos de ellos, y derribó los escogidos de Israel.

32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

Con todo esto pecaron aun; y no dieron crédito a sus maravillas.

33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

Y consumió en muy poco sus días, y sus años apresuradamente.

34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

Si los mataba, entonces le buscaban; y convertíanse, y buscaban a Dios de mañana.

35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

Y acordábanse que Dios era su refugio: y el Dios Alto su redentor.

36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

Y lisonjeábanle con su boca; y con su lengua le mentían:

37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

Mas sus corazones no eran rectos con él: ni estuvieron firmes en su concierto.

38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

Mas él, misericordioso perdonaba la maldad, y no los destruyó: y abundó su misericordia para apartar su ira, y no despertó toda su ira.

39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

Y acordóse que eran carne: espíritu que va y no vuelve.

40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

¡Cuántas veces le ensañaron en el desierto, le enojaron en la soledad!

41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

Y volvieron, y tentaron a Dios: y limitaron al Santo de Israel.

42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

No se acordaron de su mano: del día que les redimió de angustia;

43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

Que había puesto en Egipto sus señales: y sus maravillas en el campo de Soan:

44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

Y había vuelto sus ríos en sangre: y sus corrientes porque no bebiesen:

45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

Había enviado en ellos una mezcla de moscas que los había comido: asimismo ranas que los destruyeron.

46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

Y había dado al pulgón sus frutos: y sus trabajos a la langosta.

47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

Había destruido sus viñas con granizo, y sus higuerales con piedra.

48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

Y entregó al pedrisco sus bestias, y sus ganados al fuego.

49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

Había enviado en ellos el furor de su saña: ira y enojo, y angustia, y ángeles malos.

50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

Enderezó el camino a su furor: no detuvo la vida de ellos de la muerte, antes entregó su vida a la mortandad:

51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

E hirió a todo primogénito en Egipto; las primicias de las fuerzas en las tiendas de Cam.

52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

E hizo partir, como hato de ovejas, su pueblo; y llevólos, como a un rebaño, por el desierto.

53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

Y guiólos con seguridad, que no tuvieron miedo; y a sus enemigos cubrió la mar.

54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

Metiólos en los términos de su tierra santa; en este monte, que ganó su mano derecha.

55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

Y echó las naciones de delante de ellos, e hízolas caer en cordel de heredad: e hizo habitar en sus moradas a las tribus de Israel.

56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

Y tentaron, y enojaron al Dios Altísimo; y no guardaron sus testimonios.

57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

Y volviéronse, y rebeláronse como sus padres; volviéronse como arco engañoso.

58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

Y enojáronle con sus altos; y provocáronle a zelo con sus esculturas.

59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

Oyó Dios, y enojóse; y aborreció en grande manera a Israel.

60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

Por esta causa dejó el tabernáculo de Silo, la tienda en que habitó entre los hombres.

61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

Y dio en cautividad su fortaleza; y su gloria en mano del enemigo.

62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

Y entregó a su pueblo a la espada; y airóse contra su heredad.

63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

A sus mancebos tragó el fuego; y sus vírgenes no fueron loadas.

64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

Sus sacerdotes cayeron a espada: y sus viudas no lamentaron.

65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

Y despertóse el Señor, como un dormido: como un valiente, que da voces a causa del vino:

66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

E hirió a sus enemigos detrás: dióles vergüenza perpetua.

67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

Y aborreció la tienda de José; y no escogió a la tribu de Efraím:

68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

Mas escogió a la tribu de Judá: al monte de Sión, al cual amó.

69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

Y edificó, como alturas, su santuario: como la tierra, lo acimentó para siempre.

70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

Y eligió a David su siervo: y tomóle de las majadas de las ovejas.

71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

Detrás de las paridas le trajo: para que apacentase a Jacob su pueblo, y a Israel su heredad.

72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. Se Makt i Ordförkl.

Y apacentólos con enterez de su corazón: y con las industrias de sus manos los pastoreó.