Psaltaren 78
1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
Maskil de Asaf. Escucha, pueblo mío, mi enseñanza; presta oído a las palabras de mis labios.
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
Voy a abrir mi boca en un poema, y evocaré escondidas lecciones del pasado.
3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
Lo que hemos oído y aprendido, lo que nos han contado nuestros padres,
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
no lo ocultaremos a sus hijos; relataremos a la generación venidera las glorias de Yahvé y su poderío, y las maravillas que Él hizo.
5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
Porque Él, habiendo dado testimonio a Jacob, y establecido una ley en Israel, mandó a nuestros padres enseñarlo a sus hijos,
6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
para que lo supiera la generación siguiente, y a su vez los hijos nacidos de esta lo narrasen a sus propios hijos;
7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
de suerte que pongan en Dios su confianza, no olvidando los beneficios de Yahvé y observando sus mandamientos;
8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
para que no vengan a ser como sus padres, una raza indócil y contumaz; generación que no tuvo el corazón sencillo ni el espíritu fiel a Dios.
9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
Los hijos de Efraím, muy diestros arqueros, volvieron las espaldas en el día de la batalla;
10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
no guardaron la alianza con Dios, rehusaron seguir su ley;
11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
olvidaron sus obras y las maravillas que hizo ante los ojos de ellos.
12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
A la vista de sus padres Él había hecho prodigios en el país de Egipto, en los campos de Tanis.
13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
Dividió el mar por medio, y los hizo pasar, sosteniendo las aguas como un muro.
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
De día los guiaba con la nube y toda la noche con un resplandor de fuego.
15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
Hendió la roca en el desierto, y les dio de beber aguas copiosísimas.
16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
Sacó torrentes de la peña, hizo salir aguas como ríos.
17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
Mas ellos continuaron pecando contra Él, resistiendo al Altísimo en el yermo;
18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
tentaron a Dios en sus corazones, pidiendo comida según su antojo.
19 Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
Y hablando mal de Dios, dijeron: “¿Podrá Dios prepararnos una mesa en el desierto?
20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»
Cierto es que hirió la peña, y brotaron aguas y corrieron torrentes; mas ¿podrá también dar pan y proveer de carne a su pueblo?”
21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
Yahvé lo oyó y se indignó; su fuego se encendió contra Jacob, y subió de punto su ira contra Israel,
22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
porque no creyeron a Dios, ni confiaron en su auxilio.
23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
Con todo, ordenó a las nubes en lo alto, abrió las puertas del cielo,
24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
y llovió sobre ellos maná para su sustento, dándoles trigo del cielo.
25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
Pan de fuertes comió el hombre, les envió comida hasta hartarlos.
26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
Después levantó el viento solano en el cielo, guio con su poder el ábrego,
27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
y llovió sobre ellos carne tanta como el polvo; aves volátiles como arena del mar
28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
cayeron en su campamento, en derredor de sus tiendas.
29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
Y comieron y se hartaron. Así Él les dio lo que habían deseado.
30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
Mas no bien satisfecho su apetito, y estando el manjar aún en su boca,
31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
se alzó contra ellos la ira de Dios, e hizo estragos entre los más fuertes, y abatió a la flor de Israel.
32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
Sin embargo, pecaron de nuevo, y no dieron crédito a sus milagros.
33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
Y Él consumió sus días en un soplo, y sus años con repentinas calamidades.
34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
Cuando les enviaba la muerte, entonces recurrían a Él, y volvían a convertirse a Dios,
35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
recordando que Dios era su roca, y el Altísimo su Libertador.
36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
Pero lo lisonjeaban con su boca, y con su lengua le mentían;
37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
su corazón no era sincero para con Él, y no permanecieron fieles a su alianza.
38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
Él, no obstante, en su misericordia, les perdonaba su culpa, y no los exterminaba. Muchas veces contuvo su ira, y no permitió que se desahogase toda su indignación,
39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
acordándose de que eran carne, un soplo que se va y no vuelve.
40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
¡Cuántas veces lo provocaron en el desierto; cuántas lo irritaron en aquella soledad!
41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
Y no cesaban de tentar a Dios, de afligir al Santo de Israel.
42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
No se acordaban ya de su mano, de aquel día en que los libertó del poder del opresor,
43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
cuando Él ostentó sus prodigios en Egipto, y sus maravillas en los campos de Tanis,
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
trocando en sangre sus ríos y sus canales, para que no bebiesen;
45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
enviando contra ellos unos tábanos que los devoraban, y ranas que los infectaron;
46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
entregando sus cosechas a la oruga, y el fruto de su trabajo a la langosta;
47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
destruyendo con el granizo sus viñas, y con heladas sus higueras;
48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
librando a la peste sus manadas, y sus rebaños al contagio;
49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
desatando contra ellos el ardor de su ira, su indignación, el furor, el castigo: un tropel de ejecutores de calamidad;
50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
dando libre paso a su saña, y entregando a ellos mismos a la peste, sin perdonar sus propias vidas,
51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
y matando a todo primogénito en Egipto, las primicias del vigor en las tiendas de Cam.
52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
Ni recordaban cuando como ovejas sacó a los de su pueblo, y los guio como un rebaño por el desierto,
53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
y los condujo con seguridad y sin temor, mientras sepultaba a sus enemigos en el mar.
54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
Y los llevó a su tierra santa, a los montes que conquistó su diestra;
55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
expulsó ante ellos a los gentiles, en suertes repartió la heredad de estos, y en sus pabellones hizo habitar a las tribus de Israel.
56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
Pero ellos aun tentaron y provocaron al Dios Altísimo, y no guardaron sus mandamientos.
57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
Apostataron y fueron traidores, como sus padres; fallaron como un arco torcido.
58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
Lo movieron a ira con sus lugares altos, y con sus esculturas le excitaron los celos.
59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
Ardió con esto el furor de Dios; acerbamente apartó de sí a Israel,
60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
y abandonó el Tabernáculo de Silo, la morada que tenía entre los hombres.
61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
Abandonó al cautiverio su fortaleza, y su gloria en manos del adversario.
62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
Entregó su pueblo a la espada, y se irritó contra su herencia.
63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
El fuego devoró a sus jóvenes, y sus doncellas no fueron desposadas.
64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
A cuchillo cayeron sus sacerdotes, y sus viudas no los lloraron.
65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
El Señor despertó entonces como de un sueño -cual gigante adormecido por el vino-
66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
e hirió a los enemigos en la zaga, cubriéndolos de ignominia para siempre.
67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
Mas reprobó la tienda de José, y a la tribu de Efraím no la eligió,
68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
y prefirió a la tribu de Judá, el monte Sión, su predilecto.
69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
Y levantó, como cielo, su santuario, como la tierra, que fundó para siempre.
70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
Y escogió a su siervo David, sacándolo de entre los rebaños de ovejas;
71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
detrás de las que amamantaban lo llamó, para que apacentase a Jacob, su pueblo, y a Israel, su heredad.
72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. Se Makt i Ordförkl.
Y él los apacentó con sencillez de corazón, y los guio con la destreza de sus manos.
