Psaltaren 78
1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
Intellectus Asaph. Attendite popule meus legem meam: inclinate aurem vestram in verba oris mei.
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
Aperiam in parabolis os meum: loquar propositiones ab initio.
3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
Quanta audivimus et cognovimus ea: et patres nostri narraverunt nobis.
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
Non sunt occultata a filiis eorum, in generatione altera. Narrantes laudes Domini, et virtutes eius, et mirabilia eius quæ fecit.
5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
Et suscitavit testimonium in Iacob: et legem posuit in Israel. Quanta mandavit patribus nostris nota facere ea filiis suis:
6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
ut cognoscat generatio altera. Filii qui nascentur, et exurgent, et narrabunt filiis suis,
7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
Ut ponant in Deo spem suam, et non obliviscantur operum Dei: et mandata eius exquirant.
8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
Ne fiant sicut patres eorum: generatio prava et exasperans. Generatio, quæ non direxit cor suum: et non est creditus cum Deo spiritus eius.
9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
Filii Ephrem intendentes et mittentes arcum: conversi sunt in die belli.
10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
Non custodierunt testamentum Dei, et in lege eius noluerunt ambulare.
11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
Et obliti sunt benefactorum eius, et mirabilium eius quæ ostendit eis.
12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
Coram patribus eorum fecit mirabilia in terra Ægypti, in campo Taneos.
13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
Interrupit mare, et perduxit eos: et statuit aquas quasi in utre.
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
Et deduxit eos in nube diei: et tota nocte in illuminatione ignis.
15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
Interrupit petram in eremo: et adaquavit eos velut in abysso multa.
16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
Et eduxit aquam de petra: et deduxit tamquam flumina aquas.
17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
Et apposuerunt adhuc peccare ei: in iram excitaverunt Excelsum in inaquoso.
18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
Et tentaverunt Deum in cordibus suis: ut peterent escas animabus suis.
19 Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
Et male locuti sunt de Deo: dixerunt: Numquid poterit Deus parare mensam in deserto?
20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»
Quoniam percussit petram, et fluxerunt aquæ, et torrentes inundaverunt. Numquid et panem poterit dare, aut parare mensam populo suo?
21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
Ideo audivit Dominus, et distulit: et ignis accensus est in Iacob, et ira ascendit in Israel:
22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
Quia non crediderunt in Deo, nec speraverunt in salutari eius:
23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
Et mandavit nubibus desuper, et ianuas cæli aperuit.
24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
Et pluit illis manna ad manducandum, et panem cæli dedit eis.
25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
Panem angelorum manducavit homo: cibaria misit eis in abundantia.
26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
Transtulit Austrum de cælo: et induxit in virtute sua Africum.
27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
Et pluit super eos sicut pulverem carnes, et sicut arenam maris volatilia pennata.
28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
Et ceciderunt in medio castrorum eorum: circa tabernacula eorum.
29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
Et manducaverunt et saturati sunt nimis, et desiderium eorum attulit eis:
30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
non sunt fraudati a desiderio suo. Adhuc escæ eorum erant in ore ipsorum,
31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
et ira Dei ascendit super eos. Et occidit pingues eorum, et electos Israel impedivit.
32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
In omnibus his peccaverunt adhuc: et non crediderunt in mirabilibus eius.
33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
Et defecerunt in vanitate dies eorum: et anni eorum cum festinatione.
34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
Cum occideret eos, quærebant eum: et revertebantur, et diluculo veniebant ad eum.
35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
Et rememorati sunt quia Deus adiutor est eorum: et Deus excelsus redemptor eorum est.
36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
Et dilexerunt eum in ore suo, et lingua sua mentiti sunt ei:
37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
Cor autem eorum non erat rectum cum eo: nec fideles habiti sunt in testamento eius.
38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
Ipse autem est misericors, et propitius fiet peccatis eorum: et non disperdet eos. Et abundavit ut averteret iram suam: et non accendit omnem iram suam:
39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
Et recordatus est quia caro sunt: spiritus vadens, et non rediens.
40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
Quoties exacerbaverunt eum in deserto, in iram concitaverunt eum in inaquoso?
41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
Et conversi sunt, et tentaverunt Deum: et sanctum Israel exacerbaverunt.
42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
Non sunt recordati manus eius, die qua redemit eos de manu tribulantis,
43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
Sicut posuit in Ægypto signa sua, et prodigia sua in campo Taneos.
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
Et convertit in sanguinem flumina eorum, et imbres eorum, ne biberent.
45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
Misit in eos cœnomyiam, et comedit eos: et ranam, et disperdidit eos.
46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
Et dedit ærugini fructus eorum: et labores eorum locustæ.
47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
Et occidit in grandine vineas eorum: et moros eorum in pruina.
48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
Et tradidit grandini iumenta eorum: et possessionem eorum igni.
49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
Misit in eos iram indignationis suæ: indignationem, et iram, et tribulationem: immissiones per angelos malos.
50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
Viam fecit semitæ iræ suæ, non pepercit a morte animabus eorum: et iumenta eorum in morte conclusit.
51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
Et percussit omne primogenitum in terra Ægypti: primitias omnis laboris eorum in tabernaculis Cham.
52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
Et abstulit sicut oves populum suum: et perduxit eos tamquam gregem in deserto.
53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
Et deduxit eos in spe, et non timuerunt: et inimicos eorum operuit mare.
54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
Et induxit eos in montem sanctificationis suæ, montem, quem acquisivit dextera eius. Et eiecit a facie eorum Gentes: et sorte divisit eis terram in funiculo distributionis.
55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
Et habitare fecit in tabernaculis eorum tribus Israel.
56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
Et tentaverunt, et exacerbaverunt Deum excelsum: et testimonia eius non custodierunt.
57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
Et averterunt se, et non servaverunt pactum: quemadmodum patres eorum, conversi sunt in arcum pravum.
58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
In iram concitaverunt eum in collibus suis: et in sculptilibus suis ad æmulationem eum provocaverunt.
59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
Audivit Deus, et sprevit: et ad nihilum redegit valde Israel.
60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
Et repulit tabernaculum Silo, tabernaculum suum, ubi habitavit in hominibus.
61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
Et tradidit in captivitatem virtutem eorum: et pulchritudinem eorum in manus inimici.
62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
Et conclusit in gladio populum suum: et hereditatem suam sprevit.
63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
Iuvenes eorum comedit ignis: et virgines eorum non sunt lamentatæ.
64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
Sacerdotes eorum in gladio ceciderunt: et viduæ eorum non plorabantur.
65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
Et excitatus est tamquam dormiens Dominus, tamquam potens crapulatus a vino.
66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
Et percussit inimicos suos in posteriora: opprobrium sempiternum dedit illis.
67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
Et repulit tabernaculum Ioseph: et tribum Ephraim non elegit:
68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
Sed elegit tribum Iuda, montem Sion quem dilexit.
69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
Et ædificavit sicut unicornium sanctificium suum in terra, quam fundavit in sæcula.
70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
Et elegit David servum suum, et sustulit eum de gregibus ovium: de post fœtantes accepit eum.
71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
Pascere Iacob servum suum, et Israel hereditatem suam:
72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. Se Makt i Ordförkl.
Et pavit eos in innocentia cordis sui: et in intellectibus manuum suarum deduxit eos.
