Psaltaren 78
1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
[Psalm lal Asaph] Mwet luk, porongo mwe luti luk, Ac lohang nu ke ma nga fahk.
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
Nga ac orekmakin kas lalmwetmet In aketeya ma lukma in pacl somla,
3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
Ke ma su kut lohng ac etu, Su mwet matu lasr elos srumun nu sesr.
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
Kut ac fah tia okanla ma inge liki tulik natusr; Kut ac fah fahkak nu sin fwil tok uh Ke ku lun LEUM GOD ac orekma yohk lal Ac ma wolana su El oru.
5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
El sang ma sap nu sin mwet Israel Ac ma sap ku nu sin fwil natul Jacob. El sapkin nu sin mwet matu lasr Tuh elos in luti ma sap lal nu sin tulik natulos.
6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
Tuh fwil se tok uh in etu ke ma inge Ac elos in tafwela pac nu sin tulik natulos.
7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
Fin ouinge, elos fah oayapa filiya lulalfongi lalos in God Ac tia mulkunla orekma lal, A elos fah akos ma sap lal pacl e nukewa.
8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
Elos ac fah tia oana mwet matu lalos meet ah, Su seakos ac likkeke, Ac lulalfongi lalos tiana ku, Ac elos tia nunak pwaye nu sin God.
9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
Mwet Ephraim elos tuh us pisr ac sukan pisr natulos A elos kaingla in len in mweun.
10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
Elos tia liyaung wuleang lalos nu sin God, Ac elos srangesr akos ma sap lal.
11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
Elos mulkunla orekma lal, Oayapa mwenmen su El oru ye mutalos.
12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
God El oru ma usrnguk ye mutun mwet matu lalos In acn Zoan in facl Egypt.
13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
God El oralik meoa ac lela tuh elos in fahsr sasla; El oru tuh kof uh in tuyak oana eol.
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
Ke len uh El kololos ke sie pukunyeng, Ac ke fong uh ke kalem ke e.
15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
El foklalik eot uh yen mwesis Ac sang kof nimalos liki acn loal.
16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
El oru tuh soko infacl srisrik in tuku ke eot uh me, Ac orala tuh kof uh soror oana soko infacl.
17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
Tusruktu, elos srakna orekma koluk lain God, Ac elos lain El Su Fulatlana yen mwesis.
18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
Elos ke pacna srike God Ke elos sapkin tuh Elan kitalos ke mwe mongo elos lungse.
19 Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
Elos kaskas lain God ac fahk, “Ya God El ku in ase mwe mongo in acn mwesis uh?
20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»
Pwaye lah El puokya eot uh Ac kof uh kahkma. Na fuka, El ku pac in ase bread nasr Ac kite mwet lal ke ikwa?”
21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
Ke ma inge LEUM GOD El kasrkusrak ke El lohng kas lalos. El akkeokye mwet lal ke e, Ac kasrkusrak lal kaclos yokelik,
22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
Mweyen wangin lulalfongi lalos in El, Ac elos tia lulalfongi lah El ac ku in molelosla.
23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
Na God El kaskas nu yen engyeng uh Ac sapkin tuh srungul we in ikakelik;
24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
El sang wheat inkusrao me Ke El supwama manna nalos.
25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
Ouinge, mwet uh mongo ke mwe mongo nun lipufan, Ac God El supwama fal nu ke enenu lalos.
26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
El oayapa oru tuh eng kutulap in tuhyak, Ac ke ku lal El purakak eng eir me.
27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
Na El supweya won nu sin mwet lal, Pus oana puk weacn uh.
28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
Won inge putati infulwen na nien aktuktuk lalos, Ac raunela lohm nuknuk selos.
29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
Ouinge mwet uh mongo ac arulana kihp, Tuh God El sang nu selos fal nu ke enenu lalos.
30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
Tusruktu, elos soenna muti ke kena lalos, Ac elos srakna mongo
31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
Ke God El kasrkusrak selos Ac uniya mukul su fokoko emeet lalos; Aok, mukul fusr su wo emeet sin mwet Israel.
32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
Ne ouinge elos srakna oru ma koluk God El finne orek mwenmen nu selos, ac elos srakna tia lulalfongel.
33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
Ke ma inge God El aksafye len lalos oana lusen mong se; In kitin pacl na El arulana kunausla moul lalos.
34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
Pacl nukewa ma God El ac onela kutu selos Na mwet lula uh ac forla nu sel, Elos ac auliyak ac pre ke kuiyalos nufon.
35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
Elos esamak lah God El nien molela lalos, Ac El Su Kulana El tuku kasrelos.
36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
Tusruktu kas nukewa lalos kikiap — Tiana pwaye ma elos fahk.
37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
Elos tia nunak pwaye nu sel; Elos tia inse pwaye nu ke wuleang lalos nu sel.
38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
Tusruktu, God El pakomuta mwet lal. El nunak munas ke ma koluk lalos Ac tia kunauselosla. Pacl pus El sruokya mulat lal lukelos, Ac kutongya kasrkusrak lal.
39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
El esam lah mwet inge elos mwet moul in ikwa, Moul lalos oana eng uh ke ac tuhwot ac tia folok.
40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
Pus na pacl elos aktoasrye God yen mwesis, Oayapa pus na pacl elos aksupwaryal.
41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
Pus na pacl elos srike God Ac akkeokye insien God Mutal lun Israel.
42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
Elos mulkunla ku lulap lal Ac len se El tuh molelosla liki mwet lokoalok lalos,
43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
Ac orala ma ku ac usrnguk In acn Zoan in facl Egypt.
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
El ekulla infacl we nu ke srah Na wangin kof mwet Egypt in nim.
45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
El supwala un loang nu inmasrlolos, mwe akkeokyalos, Ac frog in kunausla acn selos.
46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
El supwala locust in kangla fokinsak sunalos Ac in kunausla ima lalos.
47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
El kunausla ima grape lalos ke af yohk kosra, Ac kunausla sak fig ke aunfong oyohu.
48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
El uniya cow natulos ke af yohk kosra, Ac un kosro natulos ke sarom.
49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
El srunglulos Ke kasrkusrak ac mulat lal, Oana sie un lipufan su tuku in use misa.
50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
El tia sruokya mulat lal Ku molela moul lalos, A El onelos ke mwe akkeok.
51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
El uniya wounse nukewa In sou nukewa lun mwet Egypt.
52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
Na El kolla mwet lal oana sie shepherd, Ac pwanulos sasla yen mwesis.
53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
El kololos in misla ac elos tia sangeng, A meoa tuku ac afunla mwet lokoalok lalos.
54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
El kololos nu ke acn mutal sel, Nu ke eol we su El sifacna eisla.
55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
El lusak mwet in facl sac ke mwet lal elos utyak Ac El kitalik acn selos nu sin sruf lun Israel, Ac sang lohm sin mwet we nu sin mwet lal.
56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
Tusruktu, elos tuyak lain God Kulana, Ac kena sifilpa srikal. Elos tia akos ma sap lal,
57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
A elos forla liki God ac tia pwaye nunak lalos nu sel, oapana mwet matu lalos meet ah; Elos sesuwos oana soko sukan pisr kururu.
58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
Elos arulana akkasrkusrakye God ke nien alu lalos Ac ke ma sruloala lalos.
59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
God El arulana mulat ke El liye ma inge, Ac El sisla na pwaye mwet Israel.
60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
God El som liki lohm nuknuk sel in Shiloh, Lohm se su El muta loac inmasrlosr.
61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
El lela tuh mwet lokoalok lasr in sruokya Tuptup in Wuleang, Su akilenyen ku ac wolana lal.
62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
El arulana toasr sin mwet lal Ac El lela tuh elos in anwuki sin mwet lokoalok lalos.
63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
Mukul fusr elos misa ke mweun, Ac mutan fusr uh wangin mwet elos in payuk se.
64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
Mwet tol elos anwuki, Na tia lela tuh katinmas kialos in eoksra.
65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
Na Leum El sifil ngutalik oana mwet se su motul ngutalik — El oana sie mukul fokoko su pirikyukyak ke sripen wain.
66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
Na El ukwauk mwet lokoalok ac kutangulosla, Pwanang elos mwekinla nwe tok.
67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
Tusruk El sisla sruf lal Joseph, Ac El tia sulela sruf lal Ephraim.
68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
A El sulela sruf lal Judah, Oayapa Eol Zion, su El arulana lungse.
69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
El musaela Tempul lal ingo, In oana lohm sel inkusrao. El oru in okak ac ku, oana faclu, Su oakwuki nwe tok.
70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
God El sulella David, mwet kulansap lal, Su El usalu liki inima,
71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
Acn el muta liyaung sheep we, Ac El oru tuh elan tokosra fin Israel — Elan oana sie mwet shepherd lun mwet lun God.
72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. Se Makt i Ordförkl.
Ouinge David el liyalosyang ke inse pwaye Ac ke pah in nunak lal, el kololos.
