Psaltaren 78
1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
Maschil di Asaf ASCOLTA, o popol mio, la mia dottrina; Porgete gli orecchi alle parole della mia bocca.
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
Io aprirò la mia bocca in sentenza; Io sgorgherò detti notevoli [di cose] antiche;
3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
Le quali noi abbiamo udite, e sappiamo, E le quali i nostri padri ci han raccontate.
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
Noi non [le] celeremo a' lor figliuoli, alla generazione a venire; Noi racconteremo le lodi del Signore, E la sua forza, e le sue maraviglie ch'egli ha fatte.
5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
Egli ha fermata la testimonianza in Giacobbe, Ed ha posta la Legge in Israele; Le quali egli comandò a' nostri padri di fare assapere a' lor figliuoli;
6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
Acciocchè la generazione a venire, i figliuoli [che] nascerebbero, [le] sapessero, [E] si mettessero a narrar[le] a' lor figliuoli;
7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
E ponessero in Dio la loro speranza, E non dimenticassero le opere di Dio. Ed osservassero i suoi comandamenti;
8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
E non fossero come i lor padri, Generazione ritrosa e ribella; Generazione che non dirizzò il cuor suo, Il cui spirito non [fu] leale inverso Dio.
9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
I figliuoli di Efraim, gente di guerra, [buoni] arcieri, Voltarono le spalle al dì della battaglia.
10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
Non avevano osservato il patto di Dio, Ed avevano ricusato di camminar nella sua Legge;
11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
Ed avevano dimenticate le sue opere, E le maraviglie ch'egli aveva lor fatte vedere.
12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
Egli aveva fatti miracoli in presenza de' padri loro, Nel paese di Egitto, nel territorio di Soan.
13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
Egli aveva fesso il mare, e li aveva fatti passare per mezzo; Ed aveva fermate le acque come un mucchio.
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
E li aveva condotti di giorno colla nuvola, E tutta notte colla luce del fuoco.
15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
Egli aveva schiantate le rupi nel deserto, E li aveva copiosamente abbeverati, come di gorghi;
16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
Ed aveva fatto uscir de' ruscelli della roccia, E colare acque, a guisa di fiumi.
17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
Ma essi continuarono a peccar contro a lui, Provocando l'Altissimo a sdegno nel deserto;
18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
E tentarono Iddio nel cuor loro, Chiedendo vivanda a lor voglia;
19 Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
E parlarono contro a Dio, [E] dissero: Potrebbe Iddio Metterci tavola nel deserto?
20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»
Ecco, egli percosse la roccia, e ne colarono acque, E ne traboccarono torrenti; Potrebbe egli eziandio dar del pane, [O] apparecchiar della carne al suo popolo?
21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
Perciò, il Signore, avendoli uditi, si adirò fieramente; Ed un fuoco si accese contro a Giacobbe, Ed anche l'ira [gli] montò contro ad Israele;
22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
Perciocchè non avevano creduto in Dio, E non si erano confidati nella sua salvazione;
23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
E pure egli aveva comandato alle nuvole di sopra, Ed aveva aperte le porte del cielo;
24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
Ed aveva fatta piovere sopra loro la manna da mangiare, Ed aveva loro dato del frumento del cielo.
25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
L'uomo mangiò del pane degli Angeli; Egli mandò loro della vivanda a sazietà.
26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
Egli fece levar nel cielo il vento orientale, E per la sua forza addusse l'Austro;
27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
E fece piover sopra loro della carne, a guisa di polvere; Ed uccelli, a giusa della rena del mare.
28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
E [li] fece cadere in mezzo al lor campo, D'intorno a' lor padiglioni.
29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
Ed essi mangiarono, e furono grandemente satollati; E [Iddio] fece lor venire ciò che desideravano.
30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
Essi non si erano [ancora] stolti dalla lor cupidigia; [Avevano] ancora il cibo loro nella bocca,
31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
Quando l'ira montò a Dio contro a loro, Ed uccise i più grassi di loro, Ed abbattè la scelta d'Israele.
32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
Con tutto ciò peccarono ancora, E non credettero alle sue maraviglie.
33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
Laonde egli consumò i lor giorni in vanità, E gli anni loro in ispaventi.
34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
Quando egli li uccideva, essi lo richiedevano, E ricercavano di nuovo Iddio.
35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
E si ricordavano che Iddio [era] la lor Rocca, E [che] l'Iddio altissimo [era] il lor Redentore.
36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
Ma lo lusingavano colla lor bocca, E gli mentivano colla lor lingua;
37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
E il cuor loro non [era] diritto inverso lui, E non erano leali nel suo patto.
38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
E pure egli, [che è] pietoso, purgò la loro iniquità, e non li distrusse; E più e più volte racquetò l'ira sua, e non commosse tutto il suo cruccio;
39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
E si ricordò ch'erano carne; Un fiato che passa, e non ritorna.
40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
Quante volte lo provocarono essi a sdegno nel deserto, [E] lo contristarono nella solitudine!
41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
E tornarono a tentare Iddio, E limitarono il Santo d'Israele.
42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
Essi non si erano ricordati della sua mano, [Nè] del giorno nel quale li aveva riscossi dal nemico.
43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
(Come egli aveva eseguiti i suoi segni in Egitto, E i suoi miracoli nel territorio di Soan.
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
Ed aveva cangiati i fiumi, e i rivi degli Egizi in sangue, [Talchè] essi non [ne] potevano bere.
45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
[Ed] aveva mandata contro a loro una mischia [d'insetti] che li mangiarono; E rane, che li distrussero.
46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
Ed aveva dati i lor frutti a' bruchi, E le lor fatiche alle locuste.
47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
Ed aveva guastate le lor vigne colla gragnuola, E i lor sicomori colla tempesta.
48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
Ed aveva dati alla grandine i lor bestiami, E le lor gregge a' folgori.
49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
[Ed] aveva mandato sopra loro l'ardore della sua ira, Indegnazione, cruccio e distretta; Una mandata d'angeli maligni.
50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
[Ed] aveva appianato il sentiero alla sua ira, [E] non aveva scampata l'anima loro dalla morte, Ed aveva dato il lor bestiame alla mortalità.
51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
Ed aveva percossi tutti i primogeniti in Egitto, E le primizie della forza ne' tabernacoli di Cam.
52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
E [ne] aveva fatto partire il suo popolo, a guisa di pecore; E l'aveva condotto per lo deserto, come una mandra.
53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
E l'aveva guidato sicuramente, senza spavento; E il mare aveva coperti i lor nemici.
54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
Ed egli li aveva introdotti nella contrada della sua santità, Nel monte [che] la sua destra ha conquistato.
55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
Ed aveva scacciate le nazioni d'innanzi a loro, E le aveva fatte [loro] scadere in sorte di eredità, Ed aveva stanziate le tribù d'Israele nelle loro stanze.)
56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
Ed avevano tentato, e provocato a sdegno l'Iddio altissimo, E non avevano osservate le sue testimonianze.
57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
Anzi si erano tratti indietro, E si erano portati dislealmente, Come i lor padri; [E] si erano rivolti come un arco fallace;
58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
E l'avevano provocato ad ira co' loro alti luoghi, E commosso a gelosia colle loro sculture.
59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
Iddio aveva udite [queste cose], e se n'era gravemente adirato, Ed aveva grandemente disdegnato Israele.
60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
Ed aveva abbandonato il tabernacolo di Silo; Il padiglione ch'egli aveva piantato per sua stanza fra gli uomini.
61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
Ed aveva abbandonata la sua forza, [ad esser menata] in cattività, E la sua gloria in man del nemico.
62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
Ed aveva dato il suo popolo alla spada, E si era gravemente adirato contro alla sua eredità.
63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
Il fuoco aveva consumati i suoi giovani; E le sue vergini non erano state lodate.
64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
I suoi sacerdoti erano caduti per la spada; E le sue vedove non avevano pianto.
65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
Poi il Signore si risvegliò, Come uno che fosse stato addormentato; Come un [uomo] prode, che dà gridi dopo il vino.
66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
E percosse i suoi nemici da tergo, E mise loro addosso un eterno vituperio.
67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
Ed avendo riprovato il tabernacolo di Giuseppe, E non avendo eletta la tribù di Efraim;
68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
Egli elesse la tribù di Giuda; Il monte di Sion, il quale egli ama.
69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
Ed edificò il suo santuario, a guisa di [palazzi] eccelsi; Come la terra [ch]'egli ha fondata in perpetuo.
70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
Ed elesse Davide, suo servitore, E lo prese dalle mandre delle pecore.
71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
Di dietro alle [bestie] allattanti Egli lo condusse a pascer Giacobbe, suo popolo; Ed Israele sua eredità.
72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. Se Makt i Ordförkl.
Ed egli li pasturò, secondo l'integrità del suo cuore; E li guidò, secondo il gran senno delle sue mani.
