Psaltaren 78
1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
Popolo mio, porgi l'orecchio al mio insegnamento, ascolta le parole della mia bocca. Maskil. Di Asaf.
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
Aprirò la mia bocca in parabole, rievocherò gli arcani dei tempi antichi.
3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
Ciò che abbiamo udito e conosciuto e i nostri padri ci hanno raccontato,
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
non lo terremo nascosto ai loro figli; diremo alla generazione futura le lodi del Signore, la sua potenza e le meraviglie che egli ha compiuto.
5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
Ha stabilito una testimonianza in Giacobbe, ha posto una legge in Israele: ha comandato ai nostri padri di farle conoscere ai loro figli,
6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
perché le sappia la generazione futura, i figli che nasceranno. Anch'essi sorgeranno a raccontarlo ai loro figli
7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
perché ripongano in Dio la loro fiducia e non dimentichino le opere di Dio, ma osservino i suoi comandi.
8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
Non siano come i loro padri, generazione ribelle e ostinata, generazione dal cuore incostante e dallo spirito infedele a Dio.
9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
I figli di Efraim, valenti tiratori d'arco, voltarono le spalle nel giorno della lotta.
10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
Non osservarono l'alleanza di Dio, rifiutando di seguire la sua legge.
11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
Dimenticarono le sue opere, le meraviglie che aveva loro mostrato.
12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
Aveva fatto prodigi davanti ai loro padri, nel paese d'Egitto, nei campi di Tanis.
13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
Divise il mare e li fece passare e fermò le acque come un argine.
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
Li guidò con una nube di giorno e tutta la notte con un bagliore di fuoco.
15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
Spaccò le rocce nel deserto e diede loro da bere come dal grande abisso.
16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
Fece sgorgare ruscelli dalla rupe e scorrere l'acqua a torrenti.
17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
Eppure continuarono a peccare contro di lui, a ribellarsi all'Altissimo nel deserto.
18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
Nel loro cuore tentarono Dio, chiedendo cibo per le loro brame;
19 Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
mormorarono contro Dio dicendo: «Potrà forse Dio preparare una mensa nel deserto?».
20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»
Ecco, egli percosse la rupe e ne scaturì acqua, e strariparono torrenti. «Potrà forse dare anche pane o preparare carne al suo popolo?».
21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
All'udirli il Signore ne fu adirato; un fuoco divampò contro Giacobbe e l'ira esplose contro Israele,
22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
perché non ebbero fede in Dio né speranza nella sua salvezza.
23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
Comandò alle nubi dall'alto e aprì le porte del cielo;
24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
fece piovere su di essi la manna per cibo e diede loro pane del cielo:
25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
l'uomo mangiò il pane degli angeli, diede loro cibo in abbondanza.
26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
Scatenò nel cielo il vento d'oriente, fece spirare l'australe con potenza;
27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
su di essi fece piovere la carne come polvere e gli uccelli come sabbia del mare;
28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
caddero in mezzo ai loro accampamenti, tutto intorno alle loro tende.
29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
Mangiarono e furono ben sazi, li soddisfece nel loro desiderio.
30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
La loro avidità non era ancora saziata, avevano ancora il cibo in bocca,
31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
quando l'ira di Dio si alzò contro di essi, facendo strage dei più vigorosi e abbattendo i migliori d'Israele.
32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
Con tutto questo continuarono a peccare e non credettero ai suoi prodigi.
33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
Allora dissipò come un soffio i loro giorni e i loro anni con strage repentina.
34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
Quando li faceva perire, lo cercavano, ritornavano e ancora si volgevano a Dio;
35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
ricordavano che Dio è loro rupe, e Dio, l'Altissimo, il loro salvatore;
36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
lo lusingavano con la bocca e gli mentivano con la lingua;
37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
il loro cuore non era sincero con lui e non erano fedeli alla sua alleanza.
38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
Ed egli, pietoso, perdonava la colpa, li perdonava invece di distruggerli. Molte volte placò la sua ira e trattenne il suo furore,
39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
ricordando che essi sono carne, un soffio che va e non ritorna.
40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
Quante volte si ribellarono a lui nel deserto, lo contristarono in quelle solitudini!
41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
Sempre di nuovo tentavano Dio, esasperavano il Santo di Israele.
42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
Non si ricordavano più della sua mano, del giorno che li aveva liberati dall'oppressore,
43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
quando operò in Egitto i suoi prodigi, i suoi portenti nei campi di Tanis.
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
Egli mutò in sangue i loro fiumi e i loro ruscelli, perché non bevessero.
45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
Mandò tafàni a divorarli e rane a molestarli.
46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
Diede ai bruchi il loro raccolto, alle locuste la loro fatica.
47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
Distrusse con la grandine le loro vigne, i loro sicomori con la brina.
48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
Consegnò alla grandine il loro bestiame, ai fulmini i loro greggi.
49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
Scatenò contro di essi la sua ira ardente, la collera, lo sdegno, la tribolazione, e inviò messaggeri di sventure.
50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
Diede sfogo alla sua ira: non li risparmiò dalla morte e diede in preda alla peste la loro vita.
51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
Colpì ogni primogenito in Egitto, nelle tende di Cam la primizia del loro vigore.
52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
Fece partire come gregge il suo popolo e li guidò come branchi nel deserto.
53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
Li condusse sicuri e senza paura e i loro nemici li sommerse il mare.
54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
Li fece salire al suo luogo santo, al monte conquistato dalla sua destra.
55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
Scacciò davanti a loro i popoli e sulla loro eredità gettò la sorte, facendo dimorare nelle loro tende le tribù di Israele.
56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
Ma ancora lo tentarono, si ribellarono a Dio, l'Altissimo, non obbedirono ai suoi comandi.
57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
Sviati, lo tradirono come i loro padri, fallirono come un arco allentato.
58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
Lo provocarono con le loro alture e con i loro idoli lo resero geloso.
59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
Dio, all'udire, ne fu irritato e respinse duramente Israele.
60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
Abbandonò la dimora di Silo, la tenda che abitava tra gli uomini.
61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
Consegnò in schiavitù la sua forza, la sua gloria in potere del nemico.
62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
Diede il suo popolo in preda alla spada e contro la sua eredità si accese d'ira.
63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
Il fuoco divorò il fiore dei suoi giovani, le sue vergini non ebbero canti nuziali.
64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
I suoi sacerdoti caddero di spada e le loro vedove non fecero lamento.
65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
Ma poi il Signore si destò come da un sonno, come un prode assopito dal vino.
66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
Colpì alle spalle i suoi nemici, inflisse loro una vergogna eterna.
67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
Ripudiò le tende di Giuseppe, non scelse la tribù di Efraim;
68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
ma elesse la tribù di Giuda, il monte Sion che egli ama.
69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
Costruì il suo tempio alto come il cielo e come la terra stabile per sempre.
70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
Egli scelse Davide suo servo e lo trasse dagli ovili delle pecore.
71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
Lo chiamò dal seguito delle pecore madri per pascere Giacobbe suo popolo, la sua eredità Israele.
72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. Se Makt i Ordförkl.
Fu per loro pastore dal cuore integro e li guidò con mano sapiente.
