Psaltaren 78

1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

Ein Lehrgedicht von Asaph. Gib acht, mein Volk, auf meine Belehrung,

2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

Ich will auftun meinen Mund zur Rede in Sprüchen, will Rätsel verkünden von der Vorzeit her.

3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

Was wir gehört und erfahren und unsere Väter uns erzählt haben,

4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

das wollen wir ihren Kindern nicht verschweigen, sondern dem künftgen Geschlecht verkünden die Ruhmestaten des HERRN und seine Stärke und die Wunder, die er getan hat.

5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

Denn er hat ein Zeugnis aufgerichtet in Jakob und festgestellt in Israel ein Gesetz, von dem er unsern Vätern gebot, es ihren Kindern kundzutun,

6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

auf daß die Nachwelt Kenntnis davon erhielte: die Kinder, die geboren würden, sollten aufstehn und ihren Kindern davon erzählen,

7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

daß sie auf Gott ihr Vertrauen setzten und die Taten Gottes nicht vergäßen und seine Gebote befolgten,

8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

daß sie nicht wie ihre Väter würden, ein trotziges und widerspenstiges Geschlecht, ein Geschlecht mit wankelmütigem Herzen, dessen Geist sich nicht zuverlässig zu Gott hielt.

9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

Ephraims Söhne, bogengerüstete Schützen, haben den Rücken gewandt am Tage des Kampfes.

10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

Sie hielten den gottgestifteten Bund nicht und wollten nicht wandeln in seinem Gesetz;

11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

nein, sie vergaßen seine Taten und seine Wunder, die er sie hatte sehen lassen.

12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

Vor ihren Vätern hatte er Wunder getan im Lande Ägypten, im Gefilde von Zoan.

13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

Er spaltete das Meer und ließ sie hindurchziehn und türmte die Wasser auf wie einen Wall;

14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

er leitete sie bei Tag durch die Wolke und während der ganzen Nacht durch Feuerschein;

15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

er spaltete Felsen in der Wüste und tränkte sie reichlich wie mit Fluten;

16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

Bäche ließ er aus dem Felsen hervorgehn und Wasser gleich Strömen niederfließen.

17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

Dennoch fuhren sie fort, gegen ihn zu sündigen, und widerstrebten dem Höchsten in der Wüste;

18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

ja, sie versuchten Gott in ihren Herzen, indem sie Speise verlangten für ihr Gelüst,

19 Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

und redeten gegen Gott mit den Worten: »Kann Gott wohl einen Tisch in der Wüste uns decken?

20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»

Wohl hat er den Felsen geschlagen, daß Wasser flossen heraus und Bäche sich ergossen; doch wird er auch vermögen Brot zu geben oder Fleisch seinem Volke zu schaffen?«

21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

Drum, als der HERR das hörte, ergrimmte er: Feuer entbrannte gegen Jakob, und Zorn stieg auf gegen Israel,

22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

weil sie an Gott nicht glaubten und auf seine Hilfe nicht vertrauten.

23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

Und doch gebot er den Wolken droben und tat die Türen des Himmels auf,

24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

ließ Manna auf sie regnen zum Essen und gab ihnen himmlisches Brotkorn:

25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

Engelspeise aßen sie allesamt, Reisekost sandte er ihnen zur Sättigung.

26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

Hinfahren ließ er den Ostwind am Himmel und führte durch seine Kraft den Südwind herbei;

27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

Fleisch ließ er auf sie regnen wie Staub und beschwingte Vögel wie Meeressand;

28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

mitten in ihr Lager ließ er sie fallen, rings um ihre Wohnungen her.

29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

Da aßen sie und wurden reichlich satt, und was sie gewünscht, gewährte er ihnen.

30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

Noch hatten sie ihres Gelüsts sich nicht entschlagen, noch hatten sie ihre Speise in ihrem Munde,

31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

da stieg der Ingrimm Gottes gegen sie auf und erwürgte die kräftigen Männer unter ihnen und streckte Israels junge Mannschaft zu Boden.

32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

Trotz alledem sündigten sie weiter und glaubten nicht an seine Wunder.

33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

Drum ließ er ihre Tage vergehn wie einen Hauch und ihre Jahre in angstvoller Hast.

34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

Wenn er sie sterben ließ, dann fragten sie nach ihm und kehrten um und suchten Gott eifrig

35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

und dachten daran, daß Gott ihr Fels sei und Gott, der Höchste, ihr Erlöser.

36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

Doch sie heuchelten ihm mit ihrem Munde und belogen ihn mit ihrer Zunge;

37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

denn ihr Herz hing nicht fest an ihm, und sie hielten nicht treu an seinem Bunde.

38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

Doch er war barmherzig, vergab die Schuld und vertilgte sie nicht, nein, immer wieder hielt er seinen Zorn zurück und ließ nicht seinen ganzen Grimm erwachen;

39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

denn er dachte daran, daß Fleisch sie waren, ein Windhauch, der hinfährt und nicht wiederkehrt.

40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

Wie oft widerstrebten sie ihm in der Wüste, kränkten sie ihn in der Öde!

41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

Und immer aufs neue versuchten sie Gott und betrübten den Heiligen Israels.

42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

Sie dachten nicht mehr an seine starke Hand, an den Tag, wo er sie vom Bedränger erlöste,

43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

als er seine Zeichen in Ägypten tat, seine Wunder im Gefilde von Zoan.

44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

Er verwandelte dort in Blut ihre Ströme, so daß man ihr fließendes Wasser nicht trinken konnte;

45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

er sandte unter sie Ungeziefer, das sie fraß, und Frösche, die ihnen Verderben brachten;

46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

er gab ihre Ernte den Freßgrillen preis und die Frucht ihrer Arbeit den Heuschrecken;

47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

er zerschlug ihre Reben mit Hagel, ihre Maulbeerfeigenbäume mit Schloßen;

48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

er gab ihr Vieh dem Hagel preis und ihren Besitz den Blitzen;

49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

er sandte gegen sie seines Zornes Glut, Wut und Grimm und Drangsal: eine Schar von Unglücksengeln;

50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

er ließ seinem Ingrimm freien Lauf, entzog ihre Seele nicht dem Tode, überließ vielmehr ihr Leben der Pest;

51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

er ließ alle Erstgeburt in Ägypten sterben, der Manneskraft Erstlinge in den Zelten Hams.

52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

Dann ließ er sein Volk ausziehn wie Schafe und leitete sie in der Wüste wie eine Herde

53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

und führte sie sicher, so daß sie nicht bangten; ihre Feinde aber bedeckte das Meer.

54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

So brachte er sie nach seinem heiligen Gebiet, in das Bergland, das er mit seiner Rechten erworben,

55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

und vertrieb vor ihnen her die Völker, verloste ihr Gebiet als erblichen Besitz und ließ in ihren Zelten die Stämme Israels wohnen.

56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

Doch sie versuchten und reizten Gott, den Höchsten, und hielten sich nicht an seine Gebote,

57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

sondern fielen ab und handelten treulos, ihren Vätern gleich; sie versagten wie ein trüglicher Bogen

58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

und erbitterten ihn durch ihren Höhendienst und reizten ihn zum Eifer durch ihre Götzenbilder.

59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

Als Gott es vernahm, ergrimmte er und verwarf Israel ganz und gar:

60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

er gab seine Wohnung in Silo auf, das Zelt, das er aufgeschlagen unter den Menschen;

61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

er ließ seine Macht in Gefangenschaft fallen und seine Zier in die Hand des Feindes;

62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

er gab sein Volk dem Schwerte preis und war entrüstet über sein Erbteil;

63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

seine jungen Männer fraß das Feuer, und seine Jungfraun blieben ohne Brautlied;

64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

seine Priester fielen durchs Schwert, und seine Witwen konnten keine Totenklage halten.

65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

Da erwachte der Allherr wie ein Schlafender, wie ein vom Wein übermannter Kriegsheld;

66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

er schlug seine Feinde von hinten und gab sie ewiger Schande preis.

67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

Auch verwarf er das Zelt Josephs und erwählte nicht den Stamm Ephraim,

68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

sondern erwählte den Stamm Juda, den Berg Zion, den er liebgewonnen;

69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

und er baute den ragenden Bergen gleich sein Heiligtum, fest wie die Erde, die er auf ewig gegründet.

70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

Dann erwählte er David, seinen Knecht, den er wegnahm von den Hürden des Kleinviehs;

71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

von den Mutterschafen holte er ihn, daß er Jakob weide, sein Volk, und Israel, seinen Erbbesitz.

72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. Se Makt i Ordförkl.

Der weidete sie mit redlichem Herzen und leitete sie mit kundiger Hand.