Psaltaren 78
1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
Hymne d'Asaph. Mon peuple, écoute mes leçons! Prêtez l'oreille aux paroles de ma bouche!
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
Je vais ouvrir la bouche par des chants, et du passé faire jaillir des sentences.
3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
Ce que nous avons entendu et appris, et que nos pères nous ont raconté,
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
nous ne le cèlerons point à leurs enfants, redisant à la race future les louanges de l'Éternel, et sa puissance, et les miracles qu'il fit.
5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
Il érigea un témoignage en Jacob, et Il déposa une loi en Israël, qu'il ordonna à nos pères d'enseigner à leurs enfants,
6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
pour qu'elle fût connue de l'âge qui suivrait, des enfants qui naîtraient, grandiraient pour la redire à leurs enfants;
7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
afin qu'ils missent en Dieu leur confiance, et n'oubliassent point les œuvres de Dieu, et qu'ils gardassent ses commandements,
8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
et ne fussent pas, comme leurs pères, une race réfractaire et rebelle, une race qui n'avait pas un cœur constant, et dont l'âme ne Lui était pas fidèle.
9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
Les enfants d'Ephraïm furent des tireurs armés de l'arc, qui tournent le dos au jour du combat.
10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
Ils ne gardèrent point l'alliance de Dieu, et refusèrent de suivre ses lois;
11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
et ils oublièrent ses hauts faits et ses miracles, dont Il les rendit témoins.
12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
Sous les yeux de leurs pères, Il fit des miracles, dans le pays d'Egypte, aux campagnes de Zoan.
13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
Il entrouvrit la mer et les fit passer, et Il fit tenir les eaux comme une digue;
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
et Il les guidait le jour par la nuée, et toute la nuit, à la clarté de la flamme;
15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
Il fendit les rochers au désert, et les abreuva comme de flots abondants,
16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
et Il fit sortir des ruisseaux du rocher, et couler les eaux comme des torrents.
17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
Mais ils continuèrent encore à pécher contre Lui, à être rebelles au Très-haut dans le désert.
18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
Et ils tentèrent Dieu dans leur cœur, demandant d'être nourris selon leur fantaisie;
19 Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
et ils parlèrent contre Dieu, ils dirent: « Dieu pourra-t-Il dresser une table au désert?
20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»
Voici, Il frappa le rocher, et l'eau a ruisselé, et les fleuves ont coulé; pourra-t-Il aussi donner du pain et fournir de la viande à son peuple? »
21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
Et à l'ouïe de ces propos, l'Éternel s'irrita, et un feu s'alluma contre Jacob, et la colère s'éleva contre Israël,
22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
parce qu'ils n'avaient pas foi en Dieu, et ne comptaient pas sur son secours.
23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
Cependant Il commanda aux nuées d'en haut, et Il ouvrit les portes des Cieux;
24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
et Il fit pleuvoir sur eux la manne pour les nourrir, et Il leur donna le froment céleste;
25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
ils mangèrent chacun le pain des princes; Il leur envoya de quoi se nourrir à rassasiement.
26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
Il fit lever dans le ciel le vent d'Orient, et amena par sa puissance le vent du Midi,
27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
et Il fit pleuvoir sur eux la chair comme de la poussière et des oiseaux ailés, comme le sable des mers,
28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
et Il les fit tomber au milieu de leur camp, tout autour de leurs habitations.
29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
Alors ils mangèrent et se rassasièrent pleinement, Il avait ainsi satisfait leur désir.
30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
Ils ne s'étaient pas encore dépris de leur désir, ils avaient encore leur aliment dans leur bouche,
31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
que la colère de Dieu s'éleva contre eux, et qu'il fit un massacre parmi leurs hommes forts, et qu'il coucha par terre la jeunesse d'Israël.
32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
Néanmoins ils péchèrent encore, et ne crurent point à ses miracles.
33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
Et d'un souffle Il consuma leurs jours, et leurs années par une ruine soudaine.
34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
Lorsqu'il les tuait, ils s'enquéraient de Lui, et revenaient, et cherchaient Dieu,
35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
et se rappelaient que Dieu était leur rocher, et Dieu, le Très-haut, leur rédempteur;
36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
mais leurs bouches le trompaient, et leurs langues lui mentaient,
37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
et leur cœur ne Lui fut pas fermement uni, et ils ne furent pas fidèles à son alliance.
38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
Toutefois, dans sa clémence, Il pardonna le crime et ne les détruisit pas; et souvent Il contint son courroux, et ne donna pas cours à toute sa colère.
39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
Il se souvint donc qu'ils étaient des mortels, un souffle qui s'en va, et ne revient plus.
40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
Que de fois ils Lui furent rebelles au désert, et ils L'irritèrent dans la solitude!
41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
Et de nouveau ils tentèrent le Seigneur, et provoquèrent le Saint d'Israël.
42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
Ils ne pensaient plus à ce qu'avait fait son bras, le jour où Il les délivra de l'ennemi,
43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
lorsque en Egypte Il opéra des prodiges, et des miracles dans les campagnes de Zoan.
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
Il changea ses fleuves en sang, et de leurs eaux ils ne purent plus boire.
45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
Parmi eux Il envoya des moucherons qui les dévorèrent, et des grenouilles qui furent leur fléau;
46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
et Il livra leur récolte à l'insecte vorace, et le fruit de leur labeur à la sauterelle.
47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
Il fit périr leurs vignes par la grêle, et leurs sycomores par les fourmis,
48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
et Il livra leur bétail à la grêle, et leurs troupeaux à la foudre.
49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
Il lança contre eux le feu de sa colère, le courroux, la fureur et l'angoisse, une cohorte d'anges des malheurs.
50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
Il donna carrière à son courroux, ne refusa point leur âme à la mort, mais livra leur vie en proie à la peste,
51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
et frappa tous les premiers-nés en Egypte, et les prémices de la vigueur dans les tentes de Cham.
52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
Il fit ainsi partir son peuple comme des brebis, et le guida comme un troupeau dans le désert,
53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
et le mena sûrement, et ils furent sans crainte, et la mer recouvrit leurs adversaires.
54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
Et Il les fit arriver dans ses limites saintes, à cette montagne que sa droite conquit;
55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
et devant eux Il chassa les nations, et les leur fit échoir en portion d'héritage, et Il établit dans leurs tentes les tribus d'Israël.
56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
Mais, rebelles ils tentèrent Dieu, le Très-haut, et ne gardèrent point ses commandements;
57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
ils furent déserteurs et perfides, comme leurs pères; ils tournèrent comme un arc trompeur;
58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
ils excitèrent sa colère par leurs hauts-lieux, et sa jalousie par leurs idoles.
59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
Dieu l'entendit, et fut irrité, et conçut pour Israël une grande aversion.
60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
Alors Il quitta la demeure de Silo, la tente qu'il avait dressée parmi les hommes,
61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
et Il laissa sa gloire s'en aller captive, et sa majesté tomber aux mains de l'ennemi,
62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
et Il livra son peuple à l'épée, et contre son héritage Il fut irrité;
63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
le feu dévora ses jeunes hommes, et ses vierges ne furent plus chantées;
64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
ses prêtres succombèrent à l'épée, et ses veuves ne pleurèrent pas.
65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
Alors, comme celui qui a dormi, le Seigneur s'éveilla, tel que le héros dont le vin avait triomphé;
66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
et Il repoussa ses ennemis, et les chargea d'une honte éternelle.
67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
Cependant Il répudia la tente de Joseph, et n'élut point la tribu d'Ephraïm;
68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
et Il élut la tribu de Juda, la montagne de Sion qu'il aimait.
69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
Et Il affermit son sanctuaire à l'égal des Cieux, à l'égal de la terre, dont Il posa les fondements éternels;
70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
et Il élut David, son serviteur, et le tira des parcs des troupeaux;
71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
Il lui fit quitter les brebis qui allaitent, pour être le pasteur de Jacob, son peuple, et d'Israël, son héritage.
72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. Se Makt i Ordförkl.
Et il en fut le pasteur avec un cœur pur, et d'une main prudente il le conduisit.
