Psaltaren 78
1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
Cantique d’Asaph. Mon peuple, écoute mes instructions! Prêtez l’oreille aux paroles de ma bouche!
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
J’ouvre la bouche par des sentences, Je publie la sagesse des temps anciens.
3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
Ce que nous avons entendu, ce que nous savons, Ce que nos pères nous ont raconté,
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
Nous ne le cacherons point à leurs enfants; Nous dirons à la génération future les louanges de l’Éternel, Et sa puissance, et les prodiges qu’il a opérés.
5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
Il a établi un témoignage en Jacob, Il a mis une loi en Israël, Et il a ordonné à nos pères de l’enseigner à leurs enfants,
6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
Pour qu’elle fût connue de la génération future, Des enfants qui naîtraient, Et que, devenus grands, ils en parlassent à leurs enfants,
7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
Afin qu’ils missent en Dieu leur confiance, Qu’ils n’oubliassent pas les œuvres de Dieu, Et qu’ils observassent ses commandements,
8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
Afin qu’ils ne fussent pas, comme leurs pères, Une race indocile et rebelle, Une race dont le cœur n’était pas ferme, Et dont l’esprit n’était pas fidèle à Dieu.
9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
Les fils d’Éphraïm, armés et tirant de l’arc, Tournèrent le dos le jour du combat.
10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
Ils ne gardèrent point l’alliance de Dieu, Et ils refusèrent de marcher selon sa loi.
11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
Ils mirent en oubli ses œuvres, Ses merveilles qu’il leur avait fait voir.
12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
Devant leurs pères il avait fait des prodiges, Au pays d’Égypte, dans les campagnes de Tsoan.
13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
Il fendit la mer et leur ouvrit un passage, Il fit dresser les eaux comme une muraille.
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
Il les conduisit le jour par la nuée, Et toute la nuit par un feu éclatant.
15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
Il fendit des rochers dans le désert, Et il donna à boire comme des flots abondants;
16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
Du rocher il fit jaillir des sources, Et couler des eaux comme des fleuves.
17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
Mais ils continuèrent à pécher contre lui, A se révolter contre le Très-Haut dans le désert.
18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
Ils tentèrent Dieu dans leur cœur, En demandant de la nourriture selon leur désir.
19 Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
Ils parlèrent contre Dieu, Ils dirent: Dieu pourrait-il Dresser une table dans le désert?
20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»
Voici, il a frappé le rocher, et des eaux ont coulé, Et des torrents se sont répandus; Pourra-t-il aussi donner du pain, Ou fournir de la viande à son peuple?
21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
L’Éternel entendit, et il fut irrité; Un feu s’alluma contre Jacob, Et la colère s’éleva contre Israël,
22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
Parce qu’ils ne crurent pas en Dieu, Parce qu’ils n’eurent pas confiance dans son secours.
23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
Il commanda aux nuages d’en haut, Et il ouvrit les portes des cieux;
24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
Il fit pleuvoir sur eux la manne pour nourriture, Il leur donna le blé du ciel.
25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
Ils mangèrent tous le pain des grands, Il leur envoya de la nourriture à satiété.
26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
Il fit souffler dans les cieux le vent d’orient, Et il amena par sa puissance le vent du midi;
27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
Il fit pleuvoir sur eux la viande comme de la poussière, Et comme le sable des mers les oiseaux ailés;
28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
Il les fit tomber au milieu de leur camp, Tout autour de leurs demeures.
29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
Ils mangèrent et se rassasièrent abondamment: Dieu leur donna ce qu’ils avaient désiré.
30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
Ils n’avaient pas satisfait leur désir, Ils avaient encore leur nourriture dans la bouche,
31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
Lorsque la colère de Dieu s’éleva contre eux; Il frappa de mort les plus vigoureux, Il abattit les jeunes hommes d’Israël.
32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
Malgré tout cela, ils continuèrent à pécher, Et ne crurent point à ses prodiges.
33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
Il consuma leurs jours par la vanité, Et leurs années par une fin soudaine.
34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
Quand il les frappait de mort, ils le cherchaient, Ils revenaient et se tournaient vers Dieu;
35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
Ils se souvenaient que Dieu était leur rocher, Que le Dieu Très-Haut était leur libérateur.
36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
Mais ils le trompaient de la bouche, Et ils lui mentaient de la langue;
37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
Leur cœur n’était pas ferme envers lui, Et ils n’étaient pas fidèles à son alliance.
38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
Toutefois, dans sa miséricorde, il pardonne l’iniquité et ne détruit pas; Il retient souvent sa colère et ne se livre pas à toute sa fureur.
39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
Il se souvint qu’ils n’étaient que chair, Un souffle qui s’en va et ne revient pas.
40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
Que de fois ils se révoltèrent contre lui dans le désert! Que de fois ils l’irritèrent dans la solitude!
41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
Ils ne cessèrent de tenter Dieu, Et de provoquer le Saint d’Israël.
42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
Ils ne se souvinrent pas de sa puissance, Du jour où il les délivra de l’ennemi,
43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
Des miracles qu’il accomplit en Égypte, Et de ses prodiges dans les campagnes de Tsoan.
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
Il changea leurs fleuves en sang, Et ils ne purent en boire les eaux.
45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
Il envoya contre eux des mouches venimeuses qui les dévorèrent, Et des grenouilles qui les détruisirent.
46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
Il livra leurs récoltes aux sauterelles, Le produit de leur travail aux sauterelles.
47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
Il fit périr leurs vignes par la grêle, Et leurs sycomores par la gelée.
48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
Il abandonna leur bétail à la grêle, Et leurs troupeaux au feu du ciel.
49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
Il lança contre eux son ardente colère, La fureur, la rage et la détresse, Une troupe de messagers de malheur.
50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
Il donna libre cours à sa colère, Il ne sauva pas leur âme de la mort, Il livra leur vie à la mortalité;
51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
Il frappa tous les premiers-nés en Égypte, Les prémices de la force sous les tentes de Cham.
52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
Il fit partir son peuple comme des brebis, Il les conduisit comme un troupeau dans le désert.
53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
Il les dirigea sûrement, pour qu’ils fussent sans crainte, Et la mer couvrit leurs ennemis.
54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
Il les amena vers sa frontière sainte, Vers cette montagne que sa droite a acquise.
55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
Il chassa devant eux les nations, Leur distribua le pays en héritage, Et fit habiter dans leurs tentes les tribus d’Israël.
56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
Mais ils tentèrent le Dieu Très-Haut et se révoltèrent contre lui, Et ils n’observèrent point ses ordonnances.
57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
Ils s’éloignèrent et furent infidèles, comme leurs pères, Ils tournèrent, comme un arc trompeur.
58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
Ils l’irritèrent par leurs hauts lieux, Et ils excitèrent sa jalousie par leurs idoles.
59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
Dieu entendit, et il fut irrité; Il repoussa fortement Israël.
60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
Il abandonna la demeure de Silo, La tente où il habitait parmi les hommes;
61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
Il livra sa gloire à la captivité, Et sa majesté entre les mains de l’ennemi.
62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
Il mit son peuple à la merci du glaive, Et il s’indigna contre son héritage.
63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
Le feu dévora ses jeunes hommes, Et ses vierges ne furent pas célébrées;
64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
Ses sacrificateurs tombèrent par l’épée, Et ses veuves ne pleurèrent pas.
65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
Le Seigneur s’éveilla comme celui qui a dormi, Comme un héros qu’a subjugué le vin.
66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
Il frappa ses adversaires en fuite, Il les couvrit d’un opprobre éternel.
67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
Cependant il rejeta la tente de Joseph, Et il ne choisit point la tribu d’Éphraïm;
68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
Il préféra la tribu de Juda, La montagne de Sion qu’il aimait.
69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
Et il bâtit son sanctuaire comme les lieux élevés, Comme la terre qu’il a fondée pour toujours.
70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
Il choisit David, son serviteur, Et il le tira des bergeries;
71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
Il le prit derrière les brebis qui allaitent, Pour lui faire paître Jacob, son peuple, Et Israël, son héritage.
72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. Se Makt i Ordförkl.
Et David les dirigea avec un cœur intègre, Et les conduisit avec des mains intelligentes.
