Psaltaren 78
1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
A maskil of Asaph. My people, attend to my teaching: bend your ears to the words of my mouth,
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
as I open my mouth in a poem on the riddling story of the past.
3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
What we have heard and known, and what our ancestors have told us,
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
we will not hide from their children. We will tell to the next generation the praises and might of the Lord, and the wonders that he has done.
5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
He set up a testimony in Jacob, a law he appointed in Israel, which he commanded our ancestors to make known to their children,
6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
that the next generation should know it, that the children yet to be born should arise and tell their children;
7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
that in God they might put their confidence, and not forget God’s works; but that they might keep his commandments,
8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
and not be like their ancestors, a generation defiant and stubborn, a generation with heart unsteady, and spirit unfaithful towards God.
9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
Ephraimites, armed bowmen, turned back in the day of battle.
10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
They did not keep God’s covenant, they refused to walk in his law.
11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
They forgot what he had done, and the wonders he had shown them.
12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
He did wonders before their ancestors in the country of Zoan in Egypt.
13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
Through the sea which he split he brought them, making waters stand up like a heap;
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
he led them by day with a cloud, all the night with a light of fire.
15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
From the rocks which he split in the wilderness, he gave them to drink as of ocean’s abundance.
16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
He brought streams out of the rock, and made water run down like rivers.
17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
Yet they still went on sinning against him, they defied the Most High in the desert.
18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
They willfully challenged God, demanding the food that they longed for.
19 Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
“Is God able,” such was their challenge, “to spread in the desert a table?
20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»
From the rock that he struck there gushed water, and torrents that overflowed; but can he also give bread, or provide his people with meat?”
21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
When the Lord heard this, he was furious, and fire was kindled on Jacob, anger flared up against Israel.
22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
For they put no trust in God, no confidence in his help.
23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
So he summoned the clouds above; and, opening the doors of heaven,
24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
he rained manna upon them for food, and grain of heaven he gave them.
25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
Everyone ate the bread of angels; he sent them food to the full.
26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
He launched the east wind in the heavens, and guided the south by his power.
27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
He rained meat upon them like dust, winged bird like the sand of the sea.
28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
In the midst of their camp he dropped it, all around their tents.
29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
They ate and were more than filled; he had brought them the thing they desired.
30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
But the thing they desired became loathsome: while their food was still in their mouths,
31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
the wrath of God rose against them. He slew the stoutest among them, and laid low the young men of Israel.
32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
Yet for all this they sinned yet more, and refused to believe in his wonders.
33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
So he ended their days in a breath, and their years in sudden dismay.
34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
When he slew them, then they sought after him, they turned and sought God with diligence.
35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
They remembered that God was their rock, and the Most High God their redeemer.
36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
But they flattered him with their mouth, and lied to him with their tongue.
37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
Their heart was not steady with him, they were faithless to his covenant.
38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
But he is full of pity: he pardons sin and destroys not. Often he turns his anger away, without stirring his wrath at all.
39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
So he remembered that they were but flesh, breath that passes and does not return.
40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
But how often they rebelled in the desert, and caused him grief in the wilderness,
41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
tempting God again and again, provoking the Holy One of Israel.
42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
They did not remember his strength, nor the day he redeemed from the foe,
43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
how he set his signs in Egypt, in the country of Zoan his wonders.
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
He turned their canals into blood, their streams undrinkable.
45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
He sent forth flies, which devoured them; frogs, too, which destroyed them.
46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
Their crops he gave to the caterpillar, and the fruits of their toil to the locust.
47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
He slew their vines with hail, and their sycamore trees with frost.
48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
He delivered their cattle to the hail, and their flocks to bolts of fire.
49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
He let loose his hot anger among them, fury and wrath and distress, a band of destroying angels.
50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
He cleared a path for his anger, did not spare them from death, but gave them over to pestilence.
51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
He struck down all the firstborn in Egypt, the first fruits of their strength in the tents of Ham.
52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
He led forth his people like sheep, he was guide to his flock in the desert.
53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
Securely he led them, and free from fear, while their foes were drowned in the sea.
54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
To his holy realm he brought them, to the mountain his right hand had purchased.
55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
He drove out the nations before them, and allotted their land for possession, and their tents for Israel to live in.
56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
Yet they tempted and angered the Most High God, they did not observe his decrees.
57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
They drew back, false like their ancestors; they failed like a treacherous bow.
58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
Their shrines stirred him to anger, their idols moved him to jealousy.
59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
When God heard of this, he was furious, and he spurned Israel utterly.
60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
He abandoned his home in Shiloh, the tent he had pitched among people.
61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
He gave his strength up to captivity, his glory to the hands of the foe.
62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
He gave his people to the sword, he was furious with his own.
63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
Fire devoured their young men, and their maidens had no marriage-song.
64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
Their priests fell by the sword, and their widows could not weep.
65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
Then the Lord awoke as from sleep, like a warrior flushed with wine;
66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
and he beat back his foes, putting them to perpetual scorn.
67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
He disowned the tent of Joseph, he rejected the tribe of Ephraim;
68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
but he chose the tribe of Judah, Mount Zion, which he loves.
69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
And he built like the heights his sanctuary, like the earth which he founded forever.
70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
And he chose David his servant, taking him from the sheepfolds.
71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
From the mother-ewes he brought him, to be shepherd to Jacob his people, and to Israel his inheritance.
72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. Se Makt i Ordförkl.
With upright heart did he shepherd them, and with skilful hands did he guide them.
