Psaltaren 78
1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
“A psalm of Asaph.” Give ear, O my people, to my instruction! Incline your ears to the words of my mouth!
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
I will open my mouth in a psalm; I will utter sayings of ancient times.
3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
What we have heard and learned, And our fathers have told us,
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
We will not hide from their children; Showing to the generation to come the praises of Jehovah, His might, and the wonders he hath wrought.
5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
For he appointed statutes in Jacob, And established a law in Israel, Which he commanded our fathers To make known to their children;
6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
So that the generation to come might know them; The children, which should be born, and rise up, Who should declare them to their children;
7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
That they might put their trust in God, And not forget his deeds, But keep his commandments;
8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
And might not be, like their forefathers, A stubborn and rebellious generation, —A generation whose heart was not fixed upon God, And whose spirit was not steadfast toward the Almighty.
9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
The children of Ephraim were like armed bowmen, Who turn their backs in the day of battle.
10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
They kept not the covenant of God, And refused to walk in his law;
11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
And forgot his mighty deeds, And the wonders he had shown them.
12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
Marvellous things did he in the sight of their fathers, In the land of Egypt, in the field of Zoan.
13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
He divided the sea, and caused them to pass through; Yea, he made the waters to stand as a heap.
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
By day he led them by a cloud, And all the night by a light of fire.
15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
He clave the rocks in the wilderness, And gave them drink, as from the great deep.
16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
From the rock he brought flowing streams, And made water to run down like rivers.
17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
Yet still they sinned against him, And provoked the Most High in the desert.
18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
They tempted God in their hearts, By asking food for their delight.
19 Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
Yea, they spake against God, and said, “Can God spread a table in the wilderness?
20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»
Behold! he smote the rock, and the water flowed, And streams gushed forth: Is he also able to give bread? Can he provide flesh for his people?”
21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
When, therefore, the LORD heard this, he was wroth: So a fire was kindled against Jacob, And anger arose against Israel.
22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
Because they believed not in God, And trusted not in his aid.
23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
Yet he had commanded the clouds above, And had opened the doors of heaven;
24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
And had rained down upon them manna for food, And had given them the corn of heaven.
25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
Every one ate the food of princes; He sent them bread to the full.
26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
Then he caused a strong wind to blow in the heavens, And by his power he brought a south wind;
27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
He rained down flesh upon them as dust, And feathered fowls as the sand of the sea.
28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
He caused them to fall in the midst of their camp, Round about their habitations.
29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
So they did eat, and were filled; For he gave them their own desire.
30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
Their desire was not yet satisfied, And their meat was yet in their mouths,
31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
When the wrath of God came upon them, And slew their strong men, And smote down the chosen men of Israel.
32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
For all this they sinned still, And put no trust in his wondrous works.
33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
Therefore he consumed their days in vanity, And their years in sudden destruction.
34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
When he slew them, they sought him; They returned, and sought earnestly for God;
35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
And remembered that God was their rock, And the Most High their redeemer.
36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
But they only flattered him with their mouths, And spake falsely to him with their tongues.
37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
For their hearts were not true to him, Nor were they steadfast in his covenant.
38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
Yet, being full of compassion, he forgave their iniquity, And would not utterly destroy them; Often he restrained his indignation, And stirred not up all his anger.
39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
He remembered that they were but flesh, —A breath, that passeth and cometh not back.
40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
How often did they provoke him in the wilderness! How often did they anger him in the desert!
41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
Again and again they tempted God, And offended the Holy One of Israel.
42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
They remembered not his hand, Nor the day when he delivered them from the enemy;
43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
What signs he had wrought in Egypt, And what wonders in the fields of Zoan.
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
He turned their rivers into blood, So that they could not drink of their streams.
45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
He sent amongst them flies, which devoured them, And frogs, which destroyed them.
46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
He gave also their fruits to the caterpillar, And their labor to the locust.
47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
He destroyed their vines with hail, And their sycamore-trees with frost.
48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
He also gave up their cattle to hail, And their flocks to hot thunderbolts.
49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
He sent against them the fierceness of his anger, Wrath, indignation, and woe, —A host of angels of evil.
50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
He made a way for his anger, He spared them not from death, But gave up their lives to the pestilence.
51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
He smote all the firstborn in Egypt; The first-fruits of their strength in the tents of Ham.
52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
But he led forth his own people like sheep, And guided them like a flock in the wilderness.
53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
He led them on safely, so that they feared not, While the sea overwhelmed their enemies.
54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
He brought them to his own sacred border, Even to this mountain which his right hand had gained.
55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
He cast out the nations before them, And divided their land by a measuring-line, as an inheritance, And caused the tribes of Israel to dwell in their tents.
56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
Yet they tempted and provoked God, the Most High, And kept not his statutes;
57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
Like their fathers they were faithless, and turned back; They turned aside, like a deceitful bow.
58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
They provoked his anger by their high places, And stirred up his jealousy by their graven images.
59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
God saw this, and was wroth, And greatly abhorred Israel;
60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
So that he forsook the habitation at Shiloh, The tabernacle where he dwelt among men,
61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
And delivered his strength into captivity, And his glory into the hand of the enemy.
62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
His own people he gave up to the sword, And was wroth with his own inheritance.
63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
Fire consumed their young men, And their maidens did not bewail them.
64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
Their priests fell by the sword, And their widows made no lamentation.
65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
But at length the Lord awaked as from sleep, As a hero who had been overpowered by wine;
66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
He smote his enemies, and drove them back, And covered them with everlasting disgrace.
67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
Yet he rejected the tents of Joseph, And chose not the tribe of Ephraim;
68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
But chose the tribe of Judah, The Mount Zion which he loved;
69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
Where he built, like the heavens, his sanctuary; Like the earth, which he hath established for ever.
70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
And he chose David, his servant, And took him from the sheepfolds;
71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
From tending the suckling ewes he brought him To feed Jacob his people, And Israel his inheritance.
72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. Se Makt i Ordförkl.
He fed them with an upright heart, And guided them with skilful hands.
