Psaltaren 78
1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
A Psalme to give instruction committed to Asaph. Heare my doctrine, O my people: incline your eares vnto the wordes of my mouth.
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
I will open my mouth in a parable: I will declare high sentences of olde.
3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
Which we haue heard and knowen, and our fathers haue tolde vs.
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
Wee will not hide them from their children but to the generation to come we wil shewe the praises of the Lord his power also, and his wonderful woorkes that he hath done:
5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
How he established a testimonie in Iaakob, and ordeined a Law in Israel, which he commanded our fathers, that they shoulde teache their children:
6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
That the posteritie might knowe it, and the children, which should be borne, should stand vp, and declare it to their children:
7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
That they might set their hope on God, and not forget the workes of God but keepe his commandements:
8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
And not to bee as their fathers, a disobedient and rebellious generation: a generation that set not their heart aright, and whose spirite was not faithfull vnto God.
9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
The children of Ephraim being armed and shooting with the bowe, turned backe in the day of battell.
10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
They kept not the couenant of God, but refused to walke in his Lawe,
11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
And forgate his Actes, and his wonderfull woorkes that he had shewed them.
12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
Hee did marueilous thinges in the sight of their fathers in the lande of Egypt: euen in the fielde of Zoan.
13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
He deuided the Sea, and led them through: he made also the waters to stand as an heape.
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
In the day time also hee led them with a cloude, and all the night with a light of fire.
15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
He claue the rockes in the wildernes, and gaue them drinke as of the great depths.
16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
He brought floods also out of the stonie rocke; so that hee made the waters to descend like the riuers.
17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
Yet they sinned stil against him, and prouoked the Highest in the wildernesse,
18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
And tempted God in their heartes in requiring meate for their lust.
19 Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
They spake against God also, saying, Can God prepare a table in the wildernesse?
20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»
Behold, he smote the rocke, that the water gushed out, and the streames ouerflowed: can hee giue bread also? or prepare flesh for his people?
21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
Therefore the Lord heard and was angrie, and the fire was kindled in Iaakob, and also wrath came vpon Israel,
22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
Because they beleeued not in God, and trusted not in his helpe.
23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
Yet he had comanded the clouds aboue, and had opened the doores of heauen,
24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
And had rained downe MAN vpon them for to eate, and had giuen them of the wheate of heauen.
25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
Man did eate the bread of Angels: hee sent them meate ynough.
26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
He caused the Eastwinde to passe in the heauen, and through his power he brought in the Southwinde.
27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
Hee rained flesh also vpon them as dust, and feathered foule as the sand of the sea.
28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
And hee made it fall in the middes of their campe euen round about their habitations.
29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
So they did eate and were well filled: for he gaue them their desire.
30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
They were not turned from their lust, but the meate was yet in their mouthes,
31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
When the wrath of God came euen vpon them, and slew the strongest of them, and smote downe the chosen men in Israel.
32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
For all this, they sinned stil, and beleeued not his wonderous woorkes.
33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
Therefore their daies did hee consume in vanitie, and their yeeres hastily.
34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
And when hee slewe them, they sought him and they returned, and sought God earely.
35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
And they remembred that God was their strength, and the most high God their redeemer.
36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
But they flattered him with their mouth, and dissembled with him with their tongue.
37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
For their heart was not vpright with him: neither were they faithfull in his couenant.
38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
Yet he being merciful forgaue their iniquitie, and destroied them not, but oft times called backe his anger, and did not stirre vp all his wrath.
39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
For he remembered that they were flesh: yea, a winde that passeth and commeth not againe.
40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
How oft did they prouoke him in the wildernes? and grieue him in the desert?
41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
Yea, they returned, and tempted God, and limited the Holie one of Israel.
42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
They remembered not his hand, nor the day when he deliuered them from the enemie,
43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
Nor him that set his signes in Egypt, and his wonders in the fielde of Zoan,
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
And turned their riuers into blood, and their floods, that they could not drinke.
45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
Hee sent a swarme of flies among them, which deuoured them, and frogs, which destroyed them.
46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
He gaue also their fruites vnto the caterpiller, and their labour vnto the grassehopper.
47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
He destroied their vines with haile, and their wilde figge trees with the hailestone.
48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
He gaue their cattell also to the haile, and their flockes to the thunderboltes.
49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
Hee cast vpon them the fiercenesse of his anger, indignation and wrath, and vexation by the sending out of euill Angels.
50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
He made a way to his anger: he spared not their soule from death, but gaue their life to the pestilence,
51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
And smote al the firstborne in Egypt, euen the beginning of their strength in the tabernacles of Ham.
52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
But hee made his people to goe out like sheepe, and led them in the wildernes like a flocke.
53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
Yea, he caried them out safely, and they feared not, and the Sea couered their enemies.
54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
And he brought them vnto the borders of his Sanctuarie: euen to this Mountaine, which his right hand purchased.
55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
He cast out the heathe also before them, and caused them to fall to the lot of his inheritance, and made the tribes of Israel to dwell in their tabernacles.
56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
Yet they tempted, and prouoked the most high God, and kept not his testimonies,
57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
But turned backe and delt falsely like their fathers: they turned like a deceitfull bowe.
58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
And they prouoked him to anger with their high places, and mooued him to wrath with their grauen images.
59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
God heard this and was wroth, and greatly abhorred Israel,
60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
So that hee forsooke the habitation of Shilo, euen the Tabernacle where hee dwelt among men,
61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
And deliuered his power into captiuitie, and his beautie into the enemies hand.
62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
And hee gaue vp his people to the sworde, and was angrie with his inheritance.
63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
The fire deuoured their chosen men, and their maides were not praised.
64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
Their Priestes fell by the sworde, and their widowes lamented not.
65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
But the Lord awaked as one out of sleepe, and as a strong man that after his wine crieth out,
66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
And smote his enemies in the hinder parts, and put them to a perpetuall shame.
67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
Yet he refused the tabernacle of Ioseph, and chose not the tribe of Ephraim:
68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
But chose the tribe of Iudah, and mount Zion which he loued.
69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
And he built his Sanctuarie as an high palace, like the earth, which he stablished for euer.
70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
He chose Dauid also his seruant, and tooke him from the shepefolds.
71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
Euen from behinde the ewes with yong brought he him to feede his people in Iaakob, and his inheritance in Israel.
72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. Se Makt i Ordförkl.
So he fed them according to the simplicitie of his heart, and guided them by the discretion of his hands.
